X
Annons
X
Litteratur
Recension

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig Hos Malmsten blir bloggen ett konstnärligt uttrycksmedel

Blogg blir bok när Bodil Malmsten använder material från sin populära blogg www.finistere.se som utgångspunkt för den nya boken Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Den är en collagekonstruktion som blandar Malmstens egna texter med allehanda citat, dikter av andra författare, utdrag ur brev och även en del annat i textväg, som exempelvis instruktioner för hur en godkänd passbild ska se ut.
Allt mellan himmel jord blandas och serveras i de olika avsnitten, som berör vardagslivet i Finistère, filmer, böcker, nutidshändelser - listan kan göras hur lång som helst. Bokens första sidor blir ett slags programförklaring där bloggens, och följaktligen även bloggbokens, existens skrivs in i en vidare tradition: ”I loggboken noteras vindstyrka i sekundmeter, problem med fartyget, last, personal; i loggboken bokför kaptenen det som löpande sker med skeppet. Nuläget fastslås. Ute på villande hav. Här är vi kapten Nemo, här är vi.”
Men
vems nuläge är det egentligen som fastslås? Ett av de återkommande ämnena i boken är författarens oförmåga att säga nej till intervjuer och framträdanden av olika slag, trots den enorma motvilja som dessa situationer framkallar. Det är inte den riktiga Bodil Malmsten som syns då utan en minglande och högläsande fiktion, en ond tvilling om man så vill, som den riktiga Bodil inte står ut med: ”Det är inte sammanhanget i sig jag inte står ut med, det är mig själv i de här sammanhangen jag inte tål.”

Är det då den riktiga Bodil som talar i boken, eller är det ytterligare en fiktion? På ett sätt kan man säga att det är den allra mest riktiga, eftersom det är författaren Bodil Malmsten och inte privatpersonen, hur personlig och hudlös hon än väljer att göra sig på sidorna. Där bloggen som sådan ofta varit - och är - ett bekännelseinstrument och en väg in till bloggarens allra mest privata är den för Bodil Malmsten ett konstnärligt uttrycksmedel. Under rubriken "Bonjour" på hemsidan kan man bland annat läsa
följande, ur ett brev inlagt i september:
"Det är inte mig själv jag lämnar ut när jag skriver, det är mina ord." Tydligare än så kan det knappast sägas.
Boken med dess blandning av högt och lågt, eget och andras material och även av mycket bra och mindre bra kräver en författare av Malmstens kaliber för att kunna bli den njutbara läsning den är. Trots att vissa av citaten och de egna korta aforistiska iakttagelserna ibland känns överflödiga blir slutresultatet ändå det som man förväntar sig av Bodil Malmsten: personligt, passionerat och med ett språk som hela tiden trycker på rätt knappar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X