X
Annons
X
Recension

Nattens mänsklighet. Vandringar med Rétif de la Bretonne Engdahl provocerar med pilsk puritan

Horace Engdahl nattvandrar genom 1700-talets erotiskt laddade Paris i sin nya bok ”Nattens mänsklighet”. Han får sällskap av författaren Rétif de la Bretonne, vars iakttagelser Engdahl använder för att få formulera sig provokativt om och i vår tid.

Horace Engdahl. Foto: Magnus Liam Karlsson/TT

I Rétif de la Bretonnes händer förvandlas Paris till en erogen zon. Det menar den amerikanska författaren Rebecca Solnit i essäboken ”Wanderlust. A history of walking” (2000). Jag är övertygad om att Horace Engdahl skulle hålla med henne, även om han inte formulerar saken riktigt lika fyndigt. I ”Nattens mänsklighet” får vi redan i introduktionen stifta bekantskap med den franske 1700-talsförfattaren Bretonnes (1734–1806) laddade förhållande till erotik i allmänhet, och gatans erotik i synnerhet.

Karln hade en rätt speciell hobby. Eller som Engdahl formulerar det: ”Man kan finna det lite egendomligt att Rétifs favoritsysselsättning verkar vara att i allra sista ögonblicket rädda flickor från att bli våldtagna.” Ja, det är onekligen underligt, men också kongenialt med det porträtt Engdahl målar upp av en pilsk puritan, en för vilken utlevd erotik och dygdig sedlighet tycks ha varit lika viktiga och därmed i ständig konflikt. Om man kan tänka sig något som en moraliskt anstruken Markis de Sade, var nog Rétif de la Bretonne – kanske mest känd som pornografisk författare – en sådan. Så var de två författarna också antagonister och i Bretonnes bok ”Paris nätter”, skriver Engdahl, stryker de Sade omkring som en skugga, ”fascinerande och frånstötande”.

Illustration i Rétif de la Bretonnes ”Paris nätter”. Gravyr av Jean-Michel Moreau.

Bild 1 av 2

Illustration i boken ”La Paysanne Pervertie”, en uppföljare till ”La Paysan Perverti”.

Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X