Hör väljarnas rop på hjälp Hör väljarnas rop på hjälp

Under strecket
Publicerad
Annons

Vad betyder fransmännens och holländarnas rungande nej till den nya EU-konstitutionen? Att tolka det som att allt fler européer har blivit skarpa EU-kritiker - något som EU-institutionerna bara kan ”kommunicera sig ur” - är en alltför enkel och felaktig analys.
Ur ett EU-perspektiv var det franska respektive holländska nejet två helt olika nej. Fransmännen sade nej till vad den franska vänstern har beskrivit som ett nyliberalt, marknadsanpassat och avreglerat EU och således ett ja till mer av centralism, i form av en EU-gemensam skatte- och socialpolitik från Bryssel, för att värna det som kallas ”den europeiska sociala modellen”. Något att tänka på när Lars Ohly och Maria Wetterstrand omfamnar de franska nejsägarna. Holländarna, däremot, sade nej till ett minskat holländskt inflytande i ett utvidgat EU, sett till sammansättning och röstsiffror i olika beslutande organ.
Sakligt sett, för den som läser EU- konstitutionen, är det svårt att se att någon kan bli särskilt upphetsad över en nyordning som
sätter tydligare gränser för vad EU kan och får besluta om eller över att Europas väljare via de riktiga, nationella parlamenten får ett större medinflytande över EU:s lagstiftning.
Frankrikes och Hollands nej till detta var - i likhet med Sveriges nej till euron 2003 - ett nej till något som EU förvisso är en del av, och symbol för, men som är mycket större och vidare: nämligen globaliseringen i sig. Eller rättare sagt, de befarade konsekvenserna av en allt mer globaliserad ekonomi. Eller ännu rättare sagt; problemet ligger i bristen på någon som förklarar, och har en idé om, hur människors tillvaro kan te sig bortom det som nu sker.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons