Annons
X
Annons
X

Hoppfull Obama sa adjö – så var avskedstalet

Barack Obamas avskedstal till det amerikanska folket slutade i nostalgiska: Yes we can. Han upprepade löftet om ett smidigt maktskifte men hade lindat in en hel del kritik mot efterträdaren Donald Trumps ovilja att hylla mångfald och solidaritet.

WASHINGTON Det är min tur att säga tack, sa Barack Obama till väljarna som vågade chansa på honom. Och efter ett kärleksfullt tack till hustrun Michelle fick han ta fram näsduken och torka tårarna.

På fredag i nästa vecka förvandlas han från världens mäktigaste man till en vanlig medborgare, om än med livvakter, museibygge och förlag som lockar med feta kontrakt på memoarerna.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Obama hade valt att återvända till hemstaden Chicago för att säga adjö. Det var där hans politiska karriär började, det var där han höll segertal 2008 och 2012.

    Annons
    X

    Det är också tal som varit det instrument han spelat så skickligt på, från genombrottet 2004 och massmötena under valåret 2008 till smärtsamma ögonblick under de gångna åren, som efter skottmassakern i småskolan Sandy Hook i Connecticut 2012 och morden i den svarta kyrkan Mother Emanuel i South Carolina 2015. Genomgående teman har varit enighet, jämställdhet, lika möjligheter, utökad rösträtt, bättre utbildning, framtidsindustrier.

    Åtgången på gratisbiljetterna för att höra talet i gigantiska McCormick Place var strykande. Hos dem som samlats därinne framkallade tanken på president Donald Trump rysningar. De klappade och stampade ”Fyra år till. Fyra år till”, på vilket Obama konstaterade att det är omöjligt.

    Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP

    Den här kvällen framhöll han att läget i landet är bättre än när han tillträdde med en rekordlång jobbtillväxt och inkomstökningar i samtliga skikt förra året. Men han drog upp flera hot mot den amerikanska demokratin, främst ekonomiska klyftor, ett ”frätande” politiskt klimat som förstärks av sociala medier och rasism.

    – Efter min seger talades det om ett Amerika post-ras. Den visionen, oavsett hur vällovlig, var aldrig realistisk eftersom ras förblir en mäktig och ofta söndrande kraft i vårt samhälle.

    Obama fortsatte att han, som fyller 56 i år, är gammal nog att veta att rasmotsättningarna är mindre än för tio, tjugo eller trettio år sedan.

    – Vi måste alla göra mer, sa Obama efter presidentvalåret som i så mycket utmålades som en kamp mellan en hårt arbetande vit medelklass och minoriteter som inte gjort sig förtjänta av något. Barn till invandrare måste få utbildning, annars förlorar alla, varnade Obama, med påminnelsen om att ”de bruna ungarna” är på väg att bli en allt större del av den amerikanska arbetskraften.

    Men talet andades också optimism, med hänvisning till det livaktiga ”djärva amerikanska experimentet i självstyre”. Obama riktade sig sedan till alla som klagar på politiker och regeringen med ett vasst:

    – Det är bara att ta ett anteckningsblock, samla in lite underskrifter och ställa upp i val själv. Dyk upp. Håll ut. Ibland vinner du. Ibland förlorar du. Men tro mig, som haft turen att ta del av detta arbete, det kan inspirera och ge energi.

    Efter åren med ”no drama Obama” vidtar en ”Trump-thriller” med spontana gryningstweets. Obama tänker inte gå i något slags inre exil som föregångaren George W Bush gjorde i Texas. Han ska bo kvar i Washington tills yngsta dottern gått ut high school och kan då på plats kunna följa hur efterträdaren och hans republikanska kongressmajoritet mosar hans politik.

    Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP

    I avskedsintervjuerna skyller Obama de ouppfyllda hope-and-change-drömmarna på nämnda Republikaner. Anklagelser om att han inte flörtade tillräckligt med dem skulle han troligen bemöta med att inget tyder på att Demokraterna kommer att bjudas in till några överläggningar. Med andra ord – polariseringen består.

    Den märks just nu i summeringarna av Obamas presidentskap. Från höger pekas det på det ena misslyckandet efter det andra, från Syrien till sjukvården och i Fox News suckade profilen Sean Hannity ett tack för att de långa åtta åren äntligen är slut. I delar av vänstern råder besvikelse över att Obama inte klämde åt bankerna och drev igenom allmän sjukvård, men i partiet i stort lyfter man fram de trots allt många progressiva framstegen och avsaknaden av den typ av skandaler som kan svärta ner ett presidentskap.

    Obamas tal lär emellertid glömmas rätt omgående. Klockan 11 på onsdagsförmiddagen (17 svensk tid) ska Donald Trump hålla sin första presskonferens på ett halvår. Listan på frågor är oändlig: de färska men obekräftade uppgifterna om att ryssar samlat in komprometterande uppgifter om Trumps finanser och privatliv, hans eventuella planer på inviter till Vladimir Putin, den knapphändiga bakgrundskontrollen av ministerkandidaterna, riskerna för jäv efter beslutet att ta in svärsonen som rådgivare i Vita huset, framtiden för familjeimperiet, alternativ till Obamas vårdreform, Twitterattacker mot kritiker som Meryl Streep…

    Annons
    Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 1 av 3
    Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 2 av 3
    Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X