Annons
X
Annons
X
Junior
Kommentar

Stina Cederholm: Hoppas att fallet Oscar blir en väckarklocka

SvD har träffat pojken som kallas "Oscar".
SvD har träffat pojken som kallas "Oscar". Foto: Carl Bredberg

I veckan slog Sveriges Radios nyhet ner som en bomb. Flera skolor i Sverige använder fasthållning som metod för att lugna utåtagerande barn. I Sverige anmäldes förra året 43 skolor till Skolinspektionen för att ha hållit fast barn. Och med fasthållning menas här inte en stabil famn som lugnar någon som är upprörd – vilket ibland kan behövas.

Nej, vi talar om att fälla en nioåring till golvet, som i det uppmärksammade fallet med Oscar. Att en vuxen man kopplar armarna i ett polisgrepp på hans rygg, trycker ner hans huvud och sätter sig på hans rygg. Detta samtidigt som en annan vuxen man sätter sig på hans ben. En tredje vuxen står intill och vaktar och avlöser när de andra vuxna blir trötta på att sitta och trycka ner Oscar. En nioåring. Ett barn.

En handling som en professor i rättsmedicin säger i värsta fall kan leda till döden.

Annons
X

Och detta har Skolinspektionens Barn – och elevombud funnit rimligt.

Oscar har, precis som många av barnen i de 43 andra anmälningarna som Ekot granskat, behov av särskilt stöd.

Oscar har Asperger och ADHD. Han gick vid tidpunkten på en skola i Täby med en särskild enhet för barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Det borde vara en plats där barn bemöts med kunskap och respekt. Många barn med diagnoser där symptomen kan vara att man är utåtagerande bär på en historia av jobbiga upplevelser. Kanske har de gått i skolor där det inte funnits tillräckliga resurser att möta deras funktionshinder, kanske har de stigmatiserats för att vara just stökiga och bråkiga.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Alla skolor har enligt lag skyldighet att ge barn med särskilda behov den hjälp de behöver. Men det är långt ifrån alltid som det fungerar.

    För dessa barn ska en resursskola eller resursenhet vara en fristad.

    I denna miljö dumförklarades Oscar. Han fick veta att han ”borde kunna bättre”. Oscar kände sig kränkt, dum och reagerade med ilska. Som svar blev han fälld till golvet. Inte bara en gång utan många. Men han berättade inget hemma, för att han skämdes. Först när Oscar började blöda näsblod efter en extra lång fasthållning vågade han säga vad som hänt, till sina föräldrar och till psykologerna på BUP. När hans mamma kom oanmäld till skolan bevittnade hon hur Oscar låg på golvet, med ansiktet nertryckt bland legobitar och kaplastavar.

    Häromdagen träffade jag Oscar. Han tog i hand och tittade ner i golvet när jag berömde honom för hans mod att berätta. Oscar vill vara anonym men tycker att det är viktigt tala om detta – för att hjälpa andra barn. Därför berättar han – för SvD Junior och för SvD. Idag går han i femman i en annan skola och trivs. Men det har tagit honom flera år av besök hos en psykolog, som han fortfarande går hos, för att bearbeta ångesten som den kränkande behandlingen gett honom. Forftarande kan han reagera med panik om någon skojar med honom och håller fast honom i en lek.

    Oscar är en välformulerad pojke med starkt stöd hemifrån. Jag vågar inte tänka på vilka berättelser som kan finnas bland tysta barn som inte har förmåga att uttrycka sig eller säga ifrån.

    Jag läser barnkonventionen och finner punkt efter punkt som står i direkt strid med den behandling som Oscar och många andra barn utsatts för. Där står att man ska ta hänsyn till barnets ålder och mognad, att varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, att inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym behandling, att disciplinen i skolan ska upprätthållas på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och framförallt – att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet.

    Vuxna på skolan har känt till händelserna. Men ingen har sagt ifrån. Fler barn på skolan har anmält att de utsatts för fasthållning. Det finns ytterligare fall och skolor som anmälts och troligen ett mörkertal som aldrig nått myndigheters kännedom.

    Jag hoppas att fallet Oscar blir en väckarklocka. Ett tjutande larm som gör att myndigheter reagerar och att regler skrivs om. Och följs. Om Sverige med trovärdighet ska kunna säga att vi följer barnkonventionen – kan vi inte ha skolor där personal tillåts hålla fast barn under tortyrliknande former.

    Stina Cederholm

    Chefredaktör, SvD Junior

    SvD Junior utkommer varje tisdag och är en nyhetstidning för barn och unga

    Annons

    SvD har träffat pojken som kallas "Oscar".

    Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X