Kommentar

Lars Ring:Hon var en urkraft – även i små roller

Gunnel Lindblom 1931–2021.
Gunnel Lindblom 1931–2021. Foto: Patrik Österberg/TT

Gunnel Lindblom fick åskådaren att känna sig tacksam över att få ta del av ett så utsökt, till perfektion drivet konstnärskap. Hennes klarhet och stringens som både skådespelare och regissör kommer att leva kvar.

Under strecket
Publicerad

Hannes Meidal och Gunnel Lindblom i ”Ett drömspel” på Strindbergs Intima teater 2019. Det blev Lindbloms sista roll på scenen.

Foto: Per Bolkert
Annons

Gunnel Lindblom har, som SvD berättade igår, gått bort, 89 år gammal. Därmed har vi förlorat ännu en stor personlighet från den tidiga Bergmangeneration som kommit att dominera svensk teater under så många decennier. Hon var verksam till slutet, ständigt nyfiken och försedd med en intellektuell skärpa och självklar kraftfullhet. Hon stod för ett konstnärskap där allt var genomtänkt, från helheten ner till varje replik framsagd med distinkt, meningsladdad närvaro.

Pensionär på papperet, men Gunnel Lindblom var ständigt beredd att vara del av den svenska scenkonsten. Hon var en aktiv och utforskande agent fram till slutet. Hon var en av dem som drev ett meningsfullt blandbruk. Skådespelaren Gunnel gav insikter till regissören Lindblom, och tvärtom. Hon var på djupet intresserad av vissa dramatiker, ofta de som var burna av tystnaden runt replikerna: som Ibsen, men också norrmannen Jon Fosses dramatik. Hon var fascinerad av texternas möjlighet att fånga det outsägbara och blev tidigt vän med tomrummen som är en så viktig del av allt vi säger.

Annons
Annons
Annons