Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Älskade terrorist – 16 år med militanta islamister Hon valde ett liv bland terrorister

I "Älskade terrorist" berättar Anna Sundberg om sina år med radikala islamister, i Lund och i Georgien. Isabelle Ståhl har läst ett viktigt vittnesmål från en kvinna som mest låtit sig dras med i andras kamp. Boken skildrar också en känsla av menings­förlust som är typisk för vårt moderna samhälle.

Anna Sundberg har skrivit ”Älskade terrorist” tillsammans med journalisten Jesper Huor.
Anna Sundberg har skrivit ”Älskade terrorist” tillsammans med journalisten Jesper Huor. Foto: Eva Lindblad
Bokvåren 2016

Älskade terrorist – 16 år med militanta islamister

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Norstedts

279 sidor.

Anna Sundberg växte upp i ett i välbärgat men andefattigt villaområde mellan Halmstad och Tylösand i början av 1980-talet. Hon hade vänner och pojkvän, men kände sig ensam och upplevde tomhet, som om tillvaron bara var blanka ytor. Det var viktigt att alltid vara glad: hennes pappa tyckte inte om ”dålig stämning”. Hon flyttade till Lund, läste teologi, och kände sig allt mer rotlös.

I ”Älskade terrorist” skriver Sundberg om hur hon i Lund konverterade till islam, och senare kom att leva med en radikal islamist i 16 år. Boken är skriven tillsammans med radiojournalisten Jesper Huor, författare till ”Sista resan till Phnom Penh” (2006) och ”I väntan på talibanerna” (2010).

En sensommardag i Lund träffade Sundberg en man med algeriskt ursprung som presenterade sig som Walid. ”Saker och ting är förutbestämda, det finns en mening med allt”, förklarade han. Hon fylldes plötsligt av en klarhet, ett inre ljus. Allt hon tidigare sysselsatt sig med blev obetydligt; studierna som inte ledde någonstans, pojkvännen som nyss dumpat henne.

Annons
X

Anna och Walid gifte sig efter två veckor och hon konverterade till islam. Hennes värld framstod nu som ödesmättad, genomsyrad av myter och magi. Walid klippte sönder hennes kläder och fotografier och gav henne ett nytt namn. I hennes nya liv var allt reglerat i detalj. De skiljde sig efter några år och Anna träffade genom väninnor en ny man, Said, som också hade algeriskt ursprung. Han hade universitetsexamen, framstod som respektfull och världsvan. Senare skulle det visa sig att han tillhörde ett internationellt terroristnätverk med flera hundra medlemmar. Anna hölls utanför det Said sysslade med. Hon ville inte heller veta.

De flyttade till Pankisdalen i Georgien, där Said var verksam i extremistgruppen Mujaheddin och stred mot ryssarna. Skildringen av hennes liv där är ett av bokens starkaste partier. Tillvaron var hård men präglad av social samvaro, upphöjt lugn och känslan av att allt som hände var betydelsefullt och ödesbestämt. Familjen bodde i ett cementhus utan elektricitet, som låg vid en ringlande flod omgiven av höga, gröna berg. ”Det var den lyckligaste tiden i mitt liv” berättar hennes son.

När hon återvände till Halmstad för att föda barn betraktade hon villorna med deras kala trädgårdar och tomma gator. Allt det rena och välordnade svenska kändes smutsigt. I Afghanistan och Tjetjenien stred människor för sin tro, här var golfsäsongen över.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Anna Sundbergs berättelse genomsyras av en känsla av drömsk overklighet; ofta är det som om saker och ting bara händer henne utan att hon verkar beröras. Hennes oberördhet gör texten suggestiv, samtidigt jag hade velat se fler reflektioner från henne kring de val hon gjorde. Och jag frågar mig varför Jesper Huor är så osynlig; texten framstår som en monolog trots att den uppenbarligen är tillkommen i ett samtal, ett återkommande problem i dagens personfixerade litteratur.

    Livet efter utträdet ur sekten skildras också väl kortfattat; frågan hur det känns att åter kastas ut i en värld där Gud är död och alla val är ens egna förtjänar större uppmärksamhet, inte minst i en tid när unga människor återvänder från Syrien eller riskerar att lockas att åka dit.

    I ett fragmentariserat, avförtrollat samhälle längtar många efter något som får allt att hänga ihop.

    Det är dock positivt att hennes vittnesmål inte bemöts med psykologiserande frågor eller förklaringar. Hennes erfarenheter är intressanta för att de visar på något allmängiltigt. "Älskade terrorist" är stark i gestaltningen och ger en sällsynt djupgående inblick i radikalisering. Det är lockande att tänka på Anna Sundbergs berättelse som ett extremt undantag, men den känsla av tomhet som låg till grund för hennes livsval kan många sannolikt känna igen, inte minst unga.

    Den särskilda känslan av att allt är slumpmässigt ligger som en grå filt över den sekulära moderniteten. I ett fragmentariserat, avförtrollat samhälle längtar många efter något som får allt att hänga ihop, ett allomfattande system, något som binder samman jaget med världen. I dag är andlighet något vi förväntas uppsöka själva och utforma efter egna behov, till exempel på ett tystnadsretreat eller en yogakurs, praktiker som visserligen kan ge en känsla av mening, men som också kan bli ännu en fritidsaktivitet eller ett tröstlöst försök att utveckla det egna jaget.

    ”Älskade terrorist” kastar ett välbehövligt ljus på den meningsförlust som kan ligga till grund för den lockelse som extrema och fascistiska rörelser utövar på många människor i dag.

    Annons
    Annons
    X

    Anna Sundberg har skrivit ”Älskade terrorist” tillsammans med journalisten Jesper Huor.

    Foto: Eva Lindblad Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X