Annons

Hon synar den New Yorkska närsyntheten

Juliana Spahr, f. 1966, är amerikansk poet, kritiker och förläggare, samt känd för sitt engagemang i Occupy Wall Street.
Juliana Spahr, f. 1966, är amerikansk poet, kritiker och förläggare, samt känd för sitt engagemang i Occupy Wall Street. Foto: Molly Matalon

Covid-19 och George Floyd som kvävs. Har det någonsin funnits en bättre tid att påminna om förbindelsen mellan alla dem som andas? Lyra Koli har läst den gripande samling som Juliana Spahr inledde efter 11 september-dåden – och som nu är mer aktuell än någonsin.

Under strecket
Publicerad

Har det funnits en mer akut tid för att göras medveten om förbindelsen mellan alla som andas? Nu, när det som för mig bara blir någon veckas andfåddhet med förlust av smak- och doftsinne, för andras lungor innebär ett komplett sammanbrott. Nu, när ett virus sprider sig mellan våra luftvägar tills hundratusentals har dött världen över. Nu, när det som för mig bara är en skarp inandning av stress när polisen vänder sig i min riktning, för George Floyd slutar med ett knä mot nacken mot asfalten i åtta minuter, desperat upprepande att han inte kan andas tills medvetslösheten inträder och polisens knä fortsätter att pressa honom mot marken in i döden. Nu, när vissa av oss får fortsätta att andas och andra inte, så finns påminnelsen om denna förbindelse mellan alla med lungor hela tiden där, i hur kroppen ekar av alla andra kroppars försök att syresätta sig.

Den första dikten i ”Denna förbindelse mellan alla med lungor” skrevs efter terrordåden den elfte september. När tornen rasade i New York drevs USA:s aggression mot omvärlden upp till nya nivåer, som kulminerade i invasionen av Irak. Under den tiden valde många amerikaner, inte bara krigstörstande republikaner, att blunda för andras lidanden. Juliana Spahrs text är istället ett repetitivt försök att öppna medvetandet mot en allomfattande förbindelse, utan att alls förneka eller förminska tragedin. Dikten börjar i celldelning, och rör sig via in- och utandningen av luften mellan allas händer till grannskapens och regionernas och atmosfärens rymd, till hur allting genom andningen blandas ”inuti alla med kväve och syre och vattenånga och argon och koldioxid och svävande dammsporer och titan och nickel och minimala kiselpartiklar från pulveriserat glas och betong.”

Annons
Annons
Annons