Annons

Magnus Ringgren: Hon odlade frihet i diktens stränga form

INGER CHRISTENSEN 1935–2009. I sina strängt syste­matiska sonetter bjöd hon in hela tillvaron, allt levande och alla döda, och lyckades ge själen en fjärilslik frihet. Ur Inger Christensens dikter glimmar ljuset från nästan tusen år av europeisk poesi.

Publicerad

Ingen nordisk diktare, med undantag för Tomas Tranströmer, har åtnjutit en sådan respekt, för att inte säga kärlek, från både läsare och kritik som Inger Christensen. I decennier har hon nämnts som kandidat till Nobelpriset. Vid hennes frånfälle skrev en dansk tidning att hon är störst i Norden sedan den poet som skrev Völvans spådom. Yttrandet känns alldeles korrekt om man putsar bort lite av den patetik som ett dödsbud så ofta ger upphov till. Inger Christensen blev 73 år.

Hennes produktion är inte stor. Ett par diktsamlingar i 60-talets början föregick det stora genombrottet med ”Det” 1969. Den följdes av ”Brev i april” 1979 och ”Alfabet” 1981. Det stora mästerverket ”Fjärilsdalen” (”Sommerfugledalen”) kom 1991. De tre senare finns i goda svenska översättningar liksom de tidiga böckerna ”Gräs” och ”Ljus”. ”Det” är på väg i svensk tolkning av Marie Silkeberg.

Annons
Annons
Annons
Annons