X
Annons
X

”Hon hette Magdalena Svensson”

HEDEN Med hunden Castor som enda sällskap försöker hon få struktur på dagarna. Promenader. Handla förnödenheter. Ibland ett besök på någon pub. Inte en enda människa, inte ens barnen, vet var de befinner sig.

Jag noterade att det är en avsevärd skillnad mellan att vara en ensamstående medelålders kvinna och en ensamstående medelålders kvinna med hund. Castors sällskap, där han ligger utsträckt under mitt bord på puben, skänker mig en sorts självklar värdighet och ett berättigande som jag inte riktigt kan förklara. Som en nåd att oförtjänt avnjuta bara. Jag skulle inte stå ut med den situation jag hamnat i om jag inte hade hans trygga närvaro att luta mig emot, förvisso inte. Ändå är jag förstås högst osäker på om det kommer att sluta lyckligt, vad som nu kan menas med denna klyscha, ens med denne formidable livskamrat vid min sida, men jag kommer åtminstone att kunna hantera de korta tidsavsnitten hjälpligt. Minuterna, timmarna, kanske till och med dagarna. Det är antagligen också i dessa segment en hund tänker och tar sig fram i tillvaron. Bit för bit, de har en klar fördel där.

Ändå var han från början Martins. Det var han som insisterade på att vi behövde ett husdjur när barnen lämnat oss, och med husdjur menade han naturligtvis hund och inget annat. Han är uppväxt med en hel mängd jyckar, i min egen välorganiserade barndom fanns inte plats för sådana extravaganser, jag vet egentligen inte varför. Jag fick nöja mig med opålitliga katter och en handfull snabbt döende akvariefiskar, det var det hela. Ja, en bror också. Och så en lillasyster, jag skulle vilja skriva mig runt henne, i en stor vid omväg, men jag inser att det inte kommer att fungera.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X