Annons

Hon gör pensionärer till anarkafeminister

På tidigare utställningar har hon visat målningar av sina vänner och rosa anarkafeminister. När Ulrika Wärmling nu ställer ut på Galleri Charlotte Lund är det istället med iscensatta fotografier av äldre aktivister. Hur ser en 60-årig anarkafeminist ut?

Under strecket
Publicerad

Rosa, rosa. Det är ett av de mest bestående minnena av Ulrika Wärmlings målningssvit ”riot rose, rosy riot”. För den utställningen målade hon av anarkafeminister klädda i rosa klänningar, en rosa färg som hon har lånat från den feministiska konströrelsen riot girls. Hon ville se vad som händer när man för samman en grupp som står för något ytterst radikalt med rosa finklänningar och traditionellt oljemåleri. ”Riot rose” går nu in på sista veckan i grupputställningen ”Tjejsommar” som har pågått i Botkyrka konsthall i sommar. Jag träffar Ulrika Wärmling utanför ett kafé på Södermalm i Stockholm några dagar innan hennes nästa utställning, ”Björns Trädgård”, har vernissage på galleri Charlotte Lund på Östermalm. Kaféborden svämmar över av gäster i den kvava sensommarvärmen så vi sätter oss i nere i kaféets källarplan.

Ulrika Wärmling gick ut Konsthögskolan i Stockholm, Mejan, för ett drygt år sedan. Då hade hon redan flera utställningar bakom sig. En av dem är ”Mina kompisar på slottet”, en installation på Svartsjö slott. Där placerade hon dockor av sina vänner i ett plastslott. I nästa utställning, ”I will miss you”, 1999, ställde hon också ut sina vänner, den här gången bara sina tjejkompisar, med titlar som ”Miss Södertälje” och ”Miss Trondheim”. Efter det har karriären rusat på ovanligt snabbt för en nyutexaminerad konstnär. Slututställningen ”Riot rose” har, förutom Botkyrka konsthall, bland annat visats på Passagen i Linköping och Stockholm Art Fair.

Annons
Annons
Annons