”Hon brydde sig till sista andetaget”

CORDELIA EDVARDSON DÖD I barnslig hoppfullhet kan man få för sig att några människor är mer odödliga än andra, eftersom livet tvingat dem att bevisa sin förmåga till överlevnad, igen och igen. Cordelia Edvardson borde ha varit den kvinna som döden aldrig hann ifatt. Ändå gjorde den det.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Cordelia Edvardson utanför sin bostad i stadsdelen Rahavia i Jerusalem maj 1982

Cordelia Edvardson utanför sin bostad i stadsdelen Rahavia i Jerusalem maj 1982

Foto: JUREK HOLZER
Cordelia Edvardson.

Cordelia Edvardson.

Foto: DAN HANSSON
Cordelia Edvardson tilldelas stora journalistpriset 1983

Cordelia Edvardson tilldelas stora journalistpriset 1983

Foto: BJöRN LARSSON ASK
Cordelia Edvardson i sitt hem på Kungsholmen i Stockholm

Cordelia Edvardson i sitt hem på Kungsholmen i Stockholm

Foto: DAN HANSSON/SVD/KOD 30062
Cordelia Edvardson blir kidnappad av Lasse Holmqvist till tv-programet Här är ditt liv på bilden även Gustaf ”Buster” von Platen

Cordelia Edvardson blir kidnappad av Lasse Holmqvist till tv-programet Här är ditt liv på bilden även Gustaf ”Buster” von Platen

Foto: INGVAR SVENSSON
Cordelia Edvardson prisas av Aftonbladet.

Cordelia Edvardson prisas av Aftonbladet.

Foto: TOMAS ONEBORG
Cordelia Edvardson och Jan Guillou

Cordelia Edvardson och Jan Guillou

Foto: TOMAS ONEBORG
Svenska Dagbladets Cordelia Edvardson avled på tisdagen, 83 år gammal, i kretsen av sina närmaste.

Svenska Dagbladets Cordelia Edvardson avled på tisdagen, 83 år gammal, i kretsen av sina närmaste.

Foto: SCANPIX
Annons

I måndags kväll nåddes vi av
beskedet. Det är bara sju veckor sedan hon lämnade den kolumn som skulle bli hennes sista. Flickan från Auschwitz blev journalisten som vägrade ge upp. Hon levde för att skriva, hon skrev för att orka leva. Nu har hon stängt av sin dator för sista gången.

I blixtbelysning minns jag ett av våra möten, det var i januari 2007, dagen innan hon mottog det ärofulla Axel Liffner-stipendiet och hon hade precis återvänt till Sverige efter 30 år i Israel. Naturligtvis var hon glad och stolt över ännu ett pris. Samtidigt fanns tvivlet, det gnagande. Med ett rått skratt – hon var bra på att skratta, inte minst åt sig själv – undrade hon om alla dessa priser kunde hänga ihop med hennes bakgrund. Att hon varit i Auschwitz. Jo, jo, nog visste hon att hon var en bra skribent också. Men aldrig tillräckligt bra, i sina egna ögon. Bara glimtvis kunde hon luta sig tillbaka, glädjas över en lyckad formulering eller slutpunkten i en kolumn. Sedan måste hon räta på ryggen, hitta nya meningar för allt som hon varit med om, allt hon sett och hört och läst och tänkt. Ner till den enklaste men svåraste sammanfattningen, vetskapen att bröd är bröd och död är död – och att det inte finns någonting värre än att förödmjuka människor.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons