X
Annons
X

Orkidébarn Hon älskas för det andra inte kommer undan med

Tokgulligt frigjort? Eller tröttsamt, världsfrånvänt och banalt? Eva-Stina Byggmästar balanserar på en knivsegg. Viola Bao placerar hennes poesi i en samtid fylld av friskhetsvurm och kroppspositivism.

Eva-Stina Byggmästar, född 1967, är bosatt i Österbotten. Sedan debuten 1986 har hon utkommit med tjugo diktsamlingar, och nominerats till bland annat Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset.
Eva-Stina Byggmästar, född 1967, är bosatt i Österbotten. Sedan debuten 1986 har hon utkommit med tjugo diktsamlingar, och nominerats till bland annat Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset. Foto: Anne Haeggblom

Det finns någonting opretentiöst, avväpnande och oneurotiskt med all Eva-Stina Byggmästars poesi. Sedan hon debuterade som 19-åring med ”I glasskärvornas rike” (1986) har hon i över tre decennier och med ett tjugotal böcker stuckit ut som en udda fågel bland samtida poetkollegor, och för det både älskats och hyllats. I bok efter bok stämmer Byggmästar upp i fjäderlätta brösttoner, distanslöst innerliga utropstecken och en yster lyrisk munterhet med vilken hon omtalar otidsenliga saker som Dikten, Poeten och Kärleken, nonchalant obrydd om Adornos devis om omöjligheten att skriva poesi efter Auschwitz, som poesin melankolisk späkt sig med alltsedan efterkrigstiden. I hennes poesi är världen grönglittrande, animerad, befinner sig någonstans mittemellan saga, tillskruvad fabulering och skön naturlyrik:

Eva-Stina Byggmästar, född 1967, är bosatt i Österbotten. Sedan debuten 1986 har hon utkommit med tjugo diktsamlingar, och nominerats till bland annat Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset.

Foto: Anne Haeggblom Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X