Annons
X
Annons
X

Monica Braw: Hokusai höll fast vid upptäckarglädjen

(uppdaterad)

Under sin levnad revolutionerade hans träsnitt, grafiska lösningar och manga den japanska konsten, och efter hans död fick man upp ögonen för den skicklige multikonstnären även i väst. I Paris pågår just nu den största utställningen av Hokusais konst någonsin.

Museibesökare framför Hokusais mest ikoniska målning, ”Stora vågen vid Kanagawa”.
Museibesökare framför Hokusais mest ikoniska målning, ”Stora vågen vid Kanagawa”. Foto: JUNJI KUROKAWA/AP

**Redan på 1700-talet **var Edo (nuvarande Tokyo) en sjudande miljonstad. Shoguns väldiga borg utgjorde centrum, närmast runtomkring låg länsherrarnas luxuösa residens med tusentals samurajer och tjänstefolk, betjänade av handelsmän och hantverkare. Längs floderna och kanalerna bredde tempel och nöjeskvarter ut sig, ibland tillsammans. Kulturen frodades på kabuki-teatrar och på restauranger och tebodar där konstnärer och författare tävlade med kedjepoem och ögonblicksillustrationer. Länsherrar och shoguner höll sig med egna husfilosofer och lärde upprättade privatakademier. Förläggare och tryckerier hade sötebrödsdagar. Äventyrsromaner, klassiska kinesiska verk, pikaresker och satirer över människans svagheter såldes och lånades ut av kringvandrande nasare till en läskunnig allmänhet som inkluderade bodmadamer och geishor. I Edo blomstrade verklig populärkultur på ett sätt som kan jämföras med vår tid.

I den miljön föddes och verkade en av Japans och konsthistoriens mästare, Katsushika Hokusai. Det är helt följdriktigt att den största utställningen någonsin av hans konst pågår i Grand Palais i Paris (till och med den 18 januari 2015).

**Hokusai levde 1760–1849 **och var naturligtvis mycket känd i Japan under sin levnad. Men det var i Paris som västvärlden fick upp ögonen både för honom och för en av de många konstformer han företrädde, träsnitten. I mitten av 1850-talet öppnade Japan upp efter att i över 200 år ha hållit sina gränser stängda för västerländska kontakter med ett undantag: holländsk handel på den lilla ön Deshima i Nagasaki.

Annons
X

Den europeiska och amerikanska nyfikenheten på detta land som Marco Polo påstått hade gator av guld var stor. Förutom de många affärsmän och äventyrare som flockades där anlände också mer kulturellt intresserade personer, bland dem fransmän som Émile Guimet, grundaren av Musée Guimet, ett av världens främsta för asiatisk konst. I Frankrike väckte denna tidigare föga kända japanska kultur från första början stort intresse. Konstkännare som Edmond Goncourt skrev utförligt om likheter och skillnader mellan fransk och japansk konst, och japonismen, vurmen för det man tyckte verkade japanskt, bredde ut sig, inte minst i hemmen. Många europeiska konstnärer, från van Gogh till Carl Larsson, tog intryck, och inspirerades av träsnitten.

**Men Hokusai representerade **så mycket mer än träsnitt. Han var en sann multikonstnär som visar på det sjudande kulturlivet i sin tids Japan, det som många nuförtiden felaktigt tror enbart var ett stoiskt samurajsamhälle. Utställningen på Grand Palais breder ut sig över två hela våningar med mer än 500 verk från 20 museer och samlare.

Mannen vi för enkelhets skull kallar Hokusai använde sig av otaliga konstnärsnamn, sex av dem delar på utställningen in hans liv. Han började som elev hos Katsukawa Shunsho som 18-åring och fick genast insikt i de olika stilar som gällde, främst för idolporträtt av kabukiskådespelare och de helt väsensskilda illustrationerna till äventyrsromaner. Skådespelarna, som alla var (och fortfarande är) män, avporträtterades i berömda roller, vanligtvis utan fond eller andra sammanhang. Bokillustrationerna krävde däremot ofta mer kunskap än man skulle kunna tro eftersom de inte sällan alluderade på kinesiska och japanska klassiker och dessutom skulle inkorporeras med den likaledes snidade texten.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I båda fallen krävde också formatet skicklighet. Träsnitten av konstnärer var som alla andra träsnitt begränsade till ett grundformat som kunde utökas men bara genom att kombinera tre blad till en helhet, medan böckerna var ungefär så små som våra pocketböcker. Båda formaten arbetade Hokusai med hela resten av sitt liv, även om han också sökte sig till andra.

    **Efter sex år **lämnade han sin första lärare med en upptäckarglädje som var hans livs ständiga följeslagare. När japonismen växte fram i Europa tänkte man sig Japan som något totalt eget. Märkligt nog hade emellertid en del japansk konst, som Hokusais, också tagit emot intryck från den västerländska. Under isoleringens år hade trots allt, via holländare i Nagasaki, några konstnärer, främst Shiba Kokan och Kawahara Keiga, kommit i kontakt med europeisk konst och använt sig av tidigare okända tekniker som perspektiv och tredelningsregeln. Hokusai gjorde bland annat en säregen serie träsnitt av Edo som på alla sätt imiterar europeisk stil till den grad att de rentav försöker likna oljemålningar.

    Inget av den tidens medier för en bildkonstnär var honom främmande, från luxuösa målningar på siden till efemära nyårskort, för att inte tala om ögonblicksillustrationer till ögonblicksdikter författade under glada samkväm.

    Hans mest hyllade verk, landskapsserier som ”36 vyer av Fujiberget” och ”53 stationer längs Tokaido”, kom till först efter det att han fyllt 60, en vändpunkt i människans liv enligt kinesisk och japansk uppfattning. Många konstnärer ägnade sig åt sådana serier, säkert ett resultat av både politik och ekonomi. Under en del av Hokusais liv drabbades Japan av stora ekonomiska problem på grund av misskötsel och emellanåt infördes stränga regler mot lyxkonsumtion men också censur av sådant som anknöt till utsvävande nöjesliv. Kultur av olika slag kunde inräknas, men knappast landskapsskildringar. Dessutom var dessa en säker inkomstkälla för förläggare i en tid då resandet tagit fart.

    Hokusais landskap skilde sig på flera sätt från andras. Han är berömd för exaktheten fastän man tvistar om huruvida han sett de platser han avbildar. Att berlinerblått, en syntetisk och blåare färg än till exempel indigo, hade nått Japan, gav nya möjligheter, men också Hokusais egen känsla av att han, som han skrev, nu ”förstått naturen”. Denna blir trots det, eller kanske tack var det, ofta inte huvudsaken. Det är människans kamp mot naturen för överlevnad som skildras, vilket tydligt syns i den numera ikoniska ”Stora vågen vid Kanagawa”. Fujiberget är bara kuliss till fiskarnas vådliga färd på havet.

    Samtidigt är Hokusais rent grafiska lösningar nydanande. Iögonenfallande exempel är serien vattenfall i diverse provinser och den berömda bild av Fuji som har en rent meteorologisk titel, ”Sydlig vind, klar himmel”, men som brukar kallas ”Röda Fuji”.

    Bland de mest kända verken är också den 15 volymer stora ”Hokusai manga”. Manga var ett ord Hokusai hittade på och som nu används för japanska serietidningar. Hans egen manga var en samling på över 4 000 skisser att användas av andra konstnärer och elever som förebilder och för övning. Ämnesområdena täcker allt från olika sorters staket och yrken till monster och hjältar. För eftervärlden är det också en studie i japanskt liv och kultur från den tiden. Att äga ”Hokusai manga” blev en ambition för många av det sena 1800-talets Japanintresserade, bland dem Adolf Erik Nordenskiöld som, sedan han trängt igenom Nordostpassagen och kommit till Japan, skaffade sig en boksamling inkluderande ett exemplar som nu finns på Östasiatiska museet i Stockholm.

    ”Hokusai manga” visar också på en sida som inte får förglömmas: humorn. Under de sista 15 åren av sitt liv signerade han sig Gakyo Rojin, ”Den galne gamle målaren”. 1830-talet var en tid av hungersnöd över hela landet och personlig katastrof för Hokusai vars ateljé med allt innehåll brann ned. Han lät sig inte hejdas. Hans tidigare träsnitt kunde tryckas många gånger ännu, bland dem en hel serie ”100 spökhistorier”, som gav svalkande rysningar under de heta somrarna.

    **Men han började **också ett helt nytt projekt, bevarat i ett album med titeln ”Jaga bort demoner, på nytt, varje dag”. Från det han var 83 år tecknade han varje morgon med tusch ett lejon. Lejonbilderna var aldrig avsedda att visas offentligt och det finns över 200 bevarade. Först ett halvsekel efter hans död visades de. Konsthistorikern Marianne Simon-Oikawa skriver i en artikel att han på det viset försökte fånga det mest ofångbara, ett starkt och mäktigt djurs oändligt många och skiftande positioner, som ett slags exorcism. Det kinesiska lejonet var ett mytiskt djur som troddes kunna fördriva demoner.

    Hokusais lejonbilder är också en studie i tuschteckning där ett penseldrag, med den japansk-svenska kalligrafen Hiroko Kimuras ord, är ”som livet, omöjligt att ändra”.

    På slutet ägnade sig Hokusai också mycket åt ett annat mytiskt djur, draken. I kinesisk och japansk kultur är den lyckobådande. Hokusais sista målning tros vara ”Drake flyger över Fuji”, sedd som en metafor över honom själv. En möjlig översättning av hans sista dikt, vid 90 års ålder, lyder:

    Även som ande

    Kommer jag glatt att skrida

    Sommar till mötes

    En understreckare förslår inte för att beskriva Hokusais mångsidighet och djup och på Parisutställningen fastnar många besökare framför enskilda verk. Hokusais egen uppfattning om sin konst, som han skrev till serien ”36 vyer av Fuji”, är berömd:

    ”Från det jag var sex ritade jag av saker, och från det jag var 50 blev jag ofta publicerad, men tills jag var 70 hade mycket lite av det jag målade något värde. Vid 73 började jag förstå något av naturen /…/ När jag blir 80 hoppas jag ha blivit bättre och vid 90 förstå något mer av de grundläggande principerna så att jag kan bli en verklig konstnär när jag är 100.”

    **”Tamemoto på ön”**. Minamoto no Tametomo är en av den japanska historiens hjältar, skildrad i ett klassiskt epos, ”Berättelsen om Heike”. Han var extremt skicklig bågskytt, enligt legenden därför att den ena armen var mycket längre än den andra. Foto: THE BRITISH MUSEUM

    Se fler exempel på Hokusais konst

    På Grand Palais i Paris pågår fram till den 18 januari 2015 den största utställningen någonsin av Katsushika Hokusais konst. Se ett urval av de utställda verken.

    KLICKA HÄR NEDAN:

    Annons
    Annons
    X

    Museibesökare framför Hokusais mest ikoniska målning, ”Stora vågen vid Kanagawa”.

    Foto: JUNJI KUROKAWA/AP Bild 1 av 2

    **”Tamemoto på ön”**. Minamoto no Tametomo är en av den japanska historiens hjältar, skildrad i ett klassiskt epos, ”Berättelsen om Heike”. Han var extremt skicklig bågskytt, enligt legenden därför att den ena armen var mycket längre än den andra.

    Foto: THE BRITISH MUSEUM Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X