Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

P J Anders Linder: Höjd skatt vid nyår inget måste

Den stora skattereformen hade ”hälften kvar” som en av sina bärande tankar. Vi skulle säga slutgiltigt farväl till 1970- och 1980-talets perversa skattesystem och ingen skulle få behålla mindre än hälften av en löneförhöjning eller extraförtjänst. Det varade inte länge. På 1990-talet infördes en extra värnskatt på fem procentenheter. Den skulle vara tillfällig, men tillfället pågår än idag. Sverige har världens högsta marginalskatt och tar ut den på rekordlåga inkomstnivåer. Inget annat jämförbart land behandlar välutbildade och entreprenörer lika ogint.

Men det är inte bara den begränsade kretsen värnskattebetalare som snuvas på hälften kvar. Detsamma gäller den stora gruppen löntagare som ligger över brytpunkten för statlig skatt. Att de skulle få 50 procent i marginalskatt byggde nämligen på att kommunalskatten skulle vara högst 30 procent. Men det var då det.

I år har kommunalskatten i snitt varit 31,60 procent. I övermorgon ökar den till 31,73. Av alla landets nästan trehundra kommuner är det bara tio stycken kvar som tar ut 30 procent eller mindre i skatt. Det samlade skattetrycket har sjunkit tack vare att staten har hållit igen. Kommuner och landsting rör sig i motsatt riktning.

Annons
X

Den här gången är Habo i Jönköpings län tuffast bland primärkommunerna och höjer med 1,09 kronor per intjänad hundralapp. Av landstingen är Östergötland värst med 0,65 kronor. Sammantaget åker Vadstenaborna på den allra största höjningen: kommunen och landstinget höjer tillsammans med 1,15 procentenheter. Den nya kommunala skattesatsen i staden vid Vättern blir därmed 32,25 procent, vilket betyder att kommuninvånarna som tjänar över brytpunkten för statlig skatt får en marginalskatt på 52,25 procent.

En bra bit över hälften i skatt för en extraförtjänst. Så var det inte tänkt.

Ändå har Vadstena en bit kvar till den verkliga toppen. Den hittar man under 2013 i Hofors i Gästrikland, där den samlade kommunalskatten uppgår till 34,52 procent. Jämtländska Ragunda kommer strax efter med 34,42 procent. Men Ragunda höjer i alla fall inte – i motsats till Hofors, som vill ha in ytterligare 12 öre per hundralapp av sina invånare.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den här takten dröjer det inte länge förrän det finns höginkomsttagare som får betala 60 procent i marginalskatt, och det utan att Stefan Löfven och Magdalena Andersson har kommit till makten och fått chansen att Hollandeisera den statliga inkomstskatten.

    De kommunala höjningarna av inkomstskatt och marginalskatt är inte så uppmärksammade i den breda debatten, men det gör dem inte bättre för enskilda människor eller för samhällsekonomin. Marginaleffekter och signalspråk är lika skadliga oavsett om de kommer från kommunhus eller riksdag.

    Och politiken slår förstås inte bara mot höginkomsttagare. Vadstenas höjning på 1,15 procentenheter, till exempel, innebär att ett lärarpar får cirka 7000 kronor mindre om året att röra sig med. Kommunalskatten är den största utgiftsposten i många hushållsbudgetar.

    Det är ett pedagogiskt elände att höjd och sänkt kommunalskatt har kommit att uttryckas i ören och enstaka kronor. Att en kommunledning vill höja skatten med 50 öre låter inte så farligt, och det kan kännas futtigt att argumentera emot. Och hur många har ork att engagera sig för att få till stånd en skattesänkning som handlar om 25 eller 50 öre?

    Fast när 50-öring läggs till 50-öring blir summorna respektingivande. Se bara på Vadstena. En höjning på dryga kronan må i förstone låta som felräkningspengar, men för en familj blir det fråga om avsevärda belopp.

    Desto större anledning att visa uppskattning för kommunpolitiker som vänder och vrider på skattepengarna, utvärderar sin verksamhet, avstår från skrytbyggen och gör det möjligt att hålla skattsatsen nere eller till och med sänka den. Tyvärr sker det bara i sju kommuner under 2013. Sex av dem ligger i Stockholms län. Den sjunde är värmländska Kil. Där sänker man med en femöring, vilket leder tankarna till Runebergs Lotta Svärd: ”något tålte hon skrattas åt, / Men mera att hedras ändå.” Sänkt skatt med 0,05 procentenheter går knappast till historieböckerna, men det är tusan så mycket bättre än att slentrianen får regera och en höjning på några tioöringar glida igenom eftersom det är bekvämast så.

    Stockholms stad sänker med 15 öre. Det är inte heller så rasande mycket, men det är den fjärde sänkningen sedan de borgerliga tog över 2006 och därmed har det blivit 75 öre totalt. Det märks i stockholmarnas plånböcker.

    Framför allt sänder det rätt signal. Det behöver inte ske revolutioner och systemskiften, men politikerna ska hålla hårt i sina medborgares pengar.

    Utom när det finns chans att ge dem tillbaka.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X