Annons

Höja priset på tröjan med fem kronor – räcker det?

Ett teoretiskt tankeexperiment eller en snabb lösning som räddar människoliv? Stora svenska modeföretag, forskare och organisationer är överens om att fabriksarbetarnas löner måste höjas. Men att facit stavas dyrare tröjor är ingen självklarhet.

Under strecket
Publicerad

”Att tänka en löneökning från det hållet blir fel”, säger H&M:s hållbarhetschef Cecilia Tiblad Berntsson.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 3

Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik.

Foto: Johan Jeppsson/ IBLBild 2 av 3

En fabrik i Noida I Indien, där kläder till bland annat H&M produceras.

Foto: Daniella BacklundBild 3 av 3

”Att tänka en löneökning från det hållet blir fel”, säger H&M:s hållbarhetschef Cecilia Tiblad Berntsson.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1
”Att tänka en löneökning från det hållet blir fel”, säger H&M:s hållbarhetschef Cecilia Tiblad Berntsson.
”Att tänka en löneökning från det hållet blir fel”, säger H&M:s hållbarhetschef Cecilia Tiblad Berntsson. Foto: Lars Pehrson

En krona. Så mycket dyrare behöver en t-shirt bli för att sömmerskor i Bangladesh ska få en lön som de kan leva på, hävdar den ideella organisationen Fair Action.

Att göra marginella prisökningar på modekedjornas plagg för att ge fabriksarbetarna ett tjockare lönekuvert är en metod som ofta förordas.

I slutet av maj 2017 postade till exempel Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik en tweet med en beräkning som visar att H&M bara behöver addera fem kronor på en t-shirt för att generera levnadslöner åt fabriksarbetarna.

Då har visserligen inte kostnader som vinstmarginaler och skatter räknats in, men han håller fast vid att det är en rimlig beräkning och ett möjligt tillvägagångssätt.

– Att påstå att det inte går att höja lönerna till levnadsnivå är inget annat än djupt respektlöst mot miljoner kvinnor som jobbar livet ur sig och inte ens kan leva på det, säger han och tillägger:

Annons
Annons

Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik.

Foto: Johan Jeppsson/ IBLBild 1 av 2

En fabrik i Noida I Indien, där kläder till bland annat H&M produceras.

Foto: Daniella BacklundBild 2 av 2

– Konsumenterna i väst är beredda att betala mer, men det utmanar de här klädföretagens hela affärsmodell.

Efter reklamen visas:
Hur stor andel av priset på tröjan går till löner?

Hur välförankrad är den teoretiska beräkningen i praktiken?

Av de fyra företag som SvD intervjuat svarar Lindex och MQ att en prishöjning kan leda till en direkt löneökning – om alla delar i ledet konsument, företag, leverantör och fabriksarbetare klaffar.

– Att betala ett högre pris för produkten säkerställer inte per automatik att lönen för själva fabriksarbetaren höjs. En icke reglerad löneökning kräver en noggrann uppföljningsprocess. Vi tror inte att det leder till en hållbar långsiktig lösning, men menar att lönen ska regleras genom lagstiftning, säger MQ:s sortiments- och inköpschef Fredrika Erlandsson.

Kappahl och H&M svarar blankt nej på frågan om det räcker med liten prishöjning för att arbetarna ska få schysta löner .

– Det är ett tankeexperiment som inte har stöd i verkligheten. Att tänka en löneökning från det hållet blir fel. I stället måste arbetarna stärkas i att kunna förhandla om bättre löner, säger H&M:s hållbarhetschef Cecilia Tiblad Berntsson.

1/2

Nordeas hållbarhetschef Sasja Beslik.

Foto: Johan Jeppsson/ IBL
2/2

En fabrik i Noida I Indien, där kläder till bland annat H&M produceras.

Foto: Daniella Backlund

Snabbmodets affärsmodell är en hållbarhetsbomb.

Slutsatsen får mothugg från Niklas Egels-Zandén, professor i företagsekonomi vid Göteborgs universitet. Han har bland annat studerat hur det svenska märket Nudie höjt priset på sina jeans och på så sätt garanterar att alla i produktionskedjan betalas levnadslöner.

Att åtgärden är möjlig innebär dock inte att den är enkel. Löneökningar leder till fabriksarbetare som förväntar sig högre lön. Beslutar köparen att lämna fabriken finns risken att fabriksledningen inte klarar av att fortsätta betala samma summa, och i stället får arga arbetare.

Annons
Annons

– Eftersom olika kedjor använder sig av samma producenter kan konflikter uppstå om vissa köpare betalar högre lön och andra inte. Systemet är helt beroende av klädföretagen som köpare och byter de leverantörer blir det problematiskt, säger Niklas Egels-Zandén.

– Så visst, en del saker kan vara svåra att lösa praktiskt. Det är dock inte helt omöjligt att ta en pott pengar och flytta dem till arbetarna.

Om klädföretagen i stället skulle ta från några kronor extra per plagg från den egna vinsten och inte lägga över kostnaden på konsumenten kan det bli kännbart i ekonomin med tanke på produktvolymerna – även om en ökning på en eller ett par kronor kan låta obetydlig.

De etablerade kedjorna sneglar nämligen samtidigt mot renodlade e-handelsaktörer som lyckas pressa priserna ytterligare, eftersom de inte har några fasta kostnader i form av fysiska butiker.

Niklas Egels-Zandén påpekar också att det finns undersökningar där konsumenter anger att de är villiga att betala mer för den goda sakens skull, men att viljan inte alltid håller i sig när de väl står i kassan.

Företagens race mot prisernas bottennivå är den största bromsklossen i arbetet mot rättvisa levnadslöner i Sasja Besliks ögon.

– Snabbmodets affärsmodell är en hållbarhetsbomb, eftersom den bygger på stora volymer, enorm resursförbrukning, billig och oskyddad arbetskraft och lågt pris. Den måste förändras i grunden, och för det krävs ledarskap utöver det vanliga och nya affärsmodeller.

Ansvarsbilden delas av Niklas Egels-Zandén.

– Hade inte produktcyklarna varit extrema med veckovisa kollektioner och allt billigare produkter hade lönerna kanske inte sett ut som de gör i dag.

Han är övertygad om att klädjättarna kommer att tvingas öka sin transparens i redovisningen av vad deras åtgärder ger för resultat. Och att betala priset för vad det faktiskt kostar att nå levnadslöner blir oundvikligt – vare sig pengarna kommer från företagets befintliga kassa eller en fem kronor dyrare t-shirt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons