X
Annons
X
Recension

Hundraettåringen som smet från notan och försvann Högt tempo men intrig tunn som sockerdricka

I ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann” är bröderna Herngren så bra på att hålla igång tempot att man aldrig riktigt hinner irritera sig på att den tunna intrigen, skriver Karoline Eriksson.

Robert Gustafsson. Foto: SF

På juldagen för tre år sedan klev Robert Gustafsson ut genom ett fönster och in på biograferna – i sedermera Oscarsnominerat ålderssmink – och orsakade publiksuccé. ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, efter Jonas Jonassons bästsäljande roman, hade när den till slut plockades bort från repertoaren setts av över en och en halv miljon biobesökare. Nu kommer uppföljaren. Och allt annat hade såklart varit en bortkastad investering.

I princip alla svenska skådespelare från ”Hundraåringen...” har värvats till denna återträff, som inleds med tårtkalas för den nu 101-åriga Allan Karlsson (Gustafsson) på Bali. Allan, Julius (Iwar Wiklander), Benny (David Wiberg) och Gäddan (Jens Hultén) har levt livets glada dagar för det upphittade rånbytet från förra filmen. Men nu är pengarna slut och Benny och hans gravida flickvän, spelad av nytillskottet Shima Niavarani, ska åka hem.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X