Get outHögsta betyg: Se den – och se den en gång till

”Get out”.
”Get out”. Foto: UIP

Samtidssatir, splattrig skräckis och dyster kommentar över USA:s rasistiska strukturer. Med sina knivskarpa scener tvingar ”Get out” tittaren att konfrontera sina egna fördomar om klass och etnicitet.

Under strecket
Publicerad
Annons

Redan startscenen är en ironisk pärla: en ensam fotgängare ängsligt kryssande genom ett obekant kvarters hotfulla mörker. Men det obekanta kvarteret är inte ett nergånget slumområde, utan ett kritvitt villakvarter. Och den oroliga fotgängaren är en svart man, vilse på de välsopade trottoarerna. Så rullar en bil upp efter honom. Mannen låtsas först som inget, men vänder efter en stund, försöker skaka av sig förföljaren. Men bilen vänder också efter, följer hans steg, och bakom de tonade rutorna dundrar ”Run, rabbit, run”, en trettiotalsschlager om att alla små kaniner måste rymma för att inte hamna i söndagmiddagens kaninpaj. Alla begriper vem som är kaninen i den här situationen.

Har ni sett trailern vet ni delvis vad som väntar: fotografen Chris, en ung svart man, följer med sin vita flickvän Rose på weekend till hennes välbärgade föräldrar. Rose är, i alla fall inledningsvis, en stereotyp över den vita, ”goda” liberalen som insisterar på att ingen kommer bry sig om hennes pojkväns hudfärg. ”Min pappa skulle röstat på Obama en tredje gång om han bara kunnat”, säger hon, ”där finns bara kärlek.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons