Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Get out Högsta betyg: Se den – och se den en gång till

Samtidssatir, splattrig skräckis och dyster kommentar över USA:s rasistiska strukturer. Med sina knivskarpa scener tvingar ”Get out” tittaren att konfrontera sina egna fördomar om klass och etnicitet.

”Get out”.
”Get out”. Foto: UIP
Biovåren 2017

Get out

Regi
Jordan Peele
Genre
Skräck
Manus
Jordan Peele
Medverkande
Daniel Kaluuya, Allison Williams, Catherine Keener, Bradley Whitford, Caleb Landry Jones
Längd
1 tim 44 min

Från 15 år.

Betyg: 6 av 6

Redan startscenen är en ironisk pärla: en ensam fotgängare ängsligt kryssande genom ett obekant kvarters hotfulla mörker. Men det obekanta kvarteret är inte ett nergånget slumområde, utan ett kritvitt villakvarter. Och den oroliga fotgängaren är en svart man, vilse på de välsopade trottoarerna. Så rullar en bil upp efter honom. Mannen låtsas först som inget, men vänder efter en stund, försöker skaka av sig förföljaren. Men bilen vänder också efter, följer hans steg, och bakom de tonade rutorna dundrar ”Run, rabbit, run”, en trettiotalsschlager om att alla små kaniner måste rymma för att inte hamna i söndagmiddagens kaninpaj. Alla begriper vem som är kaninen i den här situationen.

Har ni sett trailern vet ni delvis vad som väntar: fotografen Chris, en ung svart man, följer med sin vita flickvän Rose på weekend till hennes välbärgade föräldrar. Rose är, i alla fall inledningsvis, en stereotyp över den vita, ”goda” liberalen som insisterar på att ingen kommer bry sig om hennes pojkväns hudfärg. ”Min pappa skulle röstat på Obama en tredje gång om han bara kunnat”, säger hon, ”där finns bara kärlek.”

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Chris är dock luttrad av både vardagsrasism och sin flickväns förnumstigheter, och framme på familjegodset håller han sig artigt avvaktande till föräldrarnas ansträngt coola hälsningskrumbukter: pappan som kallar Chris för ”my man” och refererar till dotterns förhållande som ”this thang”; den störige brorsan som spekulerar i Chris ”genetiska ­makeup”; mamman som luskar i hans förflutna och erbjuder honom hypnos för att bli av med sitt röksug.Däremot beter sig hushållets två svarta anställda genuint underligt, en hushållerska och en trädgårdsmästare vars förbindliga leenden och döda ögon får dem att likna robotar. När Chris söker kontakt med dem är de avvisande och kalla, ett beteende som blir allt mer uttalat och allt svårare att avkoda. Det handlar inte om att att de ogillar att en svart dejtar en vit, utan det är något djupare, konstigare. Men vad?

    Annons
    X

    Det må låta både överlastat och pretto, men resultatet är det motsatta.

    Svaret kommer så småningom – jag tänker inte avslöja exakt vad – och från det förväntade upplägget med kulturkrockar och exponerade fördomar spinner regissör Jordan Peele i stället fram en film som är på samma gång samtidssatir, splattrig skräckis och dyster kommentar över USA:s rasistiska strukturer. Det må låta både överlastat och pretto, men resultatet är det motsatta: ”Get out” är tajt, mardrömslik och rolig, ofta i en och samma scen, och med lysande skådespeleri över hela fältet.

    Med sina knivskarpa scener tvingar filmen dessutom tittaren att konfrontera sina egna fördomar om klass och etnicitet, ett grepp som ställs på sin spets när Chris försöker bonda med en svart, jämnårig gäst på familjens i övrigt helvita party – ”good to see another brother here” – men till sin förvåning möts av en stel snubbe med kroppsspråk och vokabulär som en äldre överklassgubbe. Förutom att den förväntade förbrödringen uteblir ställs både Chris och publiken inför de egna idéerna om hur en afroamerikansk man ”ska” prata eller klä sig.

    Hur väl den kommer att åldras är förstås omöjligt att säga.

    Jordan Peele, hittills mest känd för komedishowen ”Key & Peele”, är lika hemtam med det politiska stoffet som med de klassiska horrorknepen, och det fina är att filmen funkar på båda planen: formlekarna tar inte över tankegodset, men hötter å andra sidan inte heller med fingret, och det finns säkert en teoretisk möjlighet att det existerar tittare som inte fattar den invävda diskussionen om vita privilegier utan ”bara” absorberas av thrillerkickarna.

    Hur väl ”Get out” kommer att åldras är förstås omöjligt att säga, men just här, just nu, känns den som ett stycke lika gnistrande originell filmkonst som ”I huvudet på John Malkovich” eller ”Eternal sunshine of the spotless mind”. Se den, och se den en gång till. 

    ”Get out” har biopremiär den 19 april.

    Annons

    ”Get out”.

    Foto: UIP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X