Annons
X
Annons
X

Högre hus men lägre takhöjd

Medborgare får allt mindre möjligheter att stoppa exploateringsplaner och skyskrapedrömmar hos politiker och byggindustri. Kulturhistorikern Mats Wickman varnar för en rivningsvåg som kan bli värre än den i Klara.

Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), Mattias Roos, vd för SSM bygg, och finansborgarrådet Sten Nordin (M) presenterade i augusti planerna för norra Europas högsta bostadshus vid Telefonplan i Stockholm. Huset föreslås bli 75 våningar högt.
Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), Mattias Roos, vd för SSM bygg, och finansborgarrådet Sten Nordin (M) presenterade i augusti planerna för norra Europas högsta bostadshus vid Telefonplan i Stockholm. Huset föreslås bli 75 våningar högt. Foto: LARS PEHRSON

I ungefär ett decennium har det pågått ett skuldbeläggande av människor som protesterar mot nybyggen. De stuvas numera gärna ihop i vad som kallas Not in my backyard-rörelsen.

Not in my backyard (Nimby) var ursprungligen en beteckning på folk som motsatte sig att till exempel vårdhem för förståndshandikappade skulle etableras i deras närområde och som framhöll att det därmed fanns risk för att bland annat bostadsrättens/villans värde skulle sjunka. Inhumaniteten i ett sådant tänkande gjorde självfallet Nimby till ett negativt laddat begrepp.

Detta har allt mer utnyttjas av exploateringsglada opinionsbildare som successivt lyckats bredda Nimby-begreppet till det absurdas gräns. Till och med personer med så okontroversiella ståndpunkter som att vara emot att nya kontorshus tillåts skymma vackra vyer, som i Slussenfrågan, karaktäriseras som Nimby.

Annons
X

Denna smutskastning sköts av lobbyister, politiker, pr-folk, nättroll, ledarskribenter/krönikörer med flera. Människor som kämpar för att inte få sin närmiljö sönderexploaterad, för att rädda värdefulla byggnadsverk från rivning eller från okänsliga tillbyggnader får höra att de är sådant som nej-sägare, antiurbana, bakåtsträvare, gnällspikar, museala stofiler, överklassradikaler eller bostadsegoister. Numera kan de till och med liknas vid främlingsfientliga. I en ledarartikel i Expressen, publicerad den 3 januari, utgår Patrik Kronqvist från en diskussion med ett antal personer som protesterar mot en planerad exploatering av ett grönområde i den ytterstadsdel som han bor i. Han anser att deras argumentation bygger på samma principer som Sverigedemokraternas i flyktingfrågan.

Patrik Kronqvist skriver med illa dold ironi att han inte har något emot att människor ”utnyttjar sina medborgerliga rättigheter för att kämpa för den egna utsikten, skogsplätten eller parkeringsplatsen”.

I sitt resonemang utelämnar han dock de många människor som kämpar för att bevara en plats eller en byggnad som inte ligger i närheten av det egna hemmet utan i stället representerar något värdefullt. Det kan till exempel gälla historia eller estetik. Då bottnar människors engagemang i altruism – inte egoism. I dag engageras människor över hela Sverige av att försöka stoppa förstörelsen av Petersvik i Sundsvall, en riksunik sammanhållen miljö av grosshandlarvillor från tiden runt förra sekelskiftet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Skam- och skuldbeläggandet ska uppenbarligen göra det svårare för folk att med rak rygg protestera mot byggplaner. Utvecklingen verkar ha stöd uppifrån. Regeringen har tillsatt en utredning som har till uppgift att se hur bostadsbyggandet kan ökas i landet. Utredningen föreslår bland annat att sakägares möjlighet att överklaga en planprocess ska inskränkas.

    Samtidigt arbetar tankesmedjan Levande staden, där bland andra Fastighetsägarna och Sveriges Byggindustrier ingår, med lobbyingverksamhet för att ifrågasätta det som kallas Riksintresse för kulturmiljövården. Stockholms innerstad är klassificerad som ett Riksintresse för kulturmiljövården, vilket ska hindra att större ingrepp förändrar stadens karaktär.

    Uppenbarligen ska varken medborgare eller myndigheter få sätta käppar i hjulet för exploateringsintressena.

    För att återknyta till Petersvik i Sundsvall, så ska det utplånas för att SCA vill riva villorna och anlägga en containerhamn på platsen. Moderaterna som styr Sundsvall tycker att det är i sin ordning med expropriation, alltså samhällelig tvångsinlösning av privategendom. Inte så värst renlärig borgerlig politik kan man tycka.

    Det är lätt att glömma – men egentligen ska ju politikerna representera oss medborgare. I stället lierar de sig med storkapitalet på ett sätt som ofta ter sig befängt. Trots rapporter om galleriornas destruktiva inverkan på stadslivet planerar Stockholm ständigt för nya etableringar av gallerior. Det genuina, sunt marknadsekonomiska stadslivets traditionella småbutiker trängs bort av stereotypa kedjebutiker som har råd att betala de höga hyror som köpcentrumens ägare kräver.

    Den nuvarande förtätningspolitiken motiveras ofta med urbanitetsargumentet (och så bostadsbristen förstås men den frågan behöver en egen artikel). Urbanitet handlar ju dock om att samhällsfunktioner arrangeras på ett visst sätt i en stadsmiljö, inte om att tränga ihop hus på varandra.

    Vi stockholmare ska tydligen invaggas i en falsk föreställning om att vi internationellt sett är kusinerna från landet, något som inte stämmer. Europeiska storstäder ser i regel till att vårda sin traditionella stadskärna, eftersom de vet att den representerar starka immateriella värden som bland annat knyter medborgarna känslomässigt och intellektuellt till sin stad, och lockar turister som vill känna historiens vingslag. Bland annat har våra nordiska grannar Helsingfors och Köpenhamn beslutat att behålla femvåningsskalan i innerstaden.

    I Stockholm är dock Alliansen, ivrigt påhejad av Socialdemokraterna, i färd med att rasera innerstadens karaktäristiska skyline genom nya höghus, men framför allt genom påbyggnader av befintliga hus med så mycket som fyra–fem våningar. Stockholms jämna skyline har tillsammans med stadens vattenomflutna läge annars länge fungerat som ett naturligt varumärke för huvudstaden.

    Det varumärket vågade inte ens rivningsgeneralen Hjalmar Mehr röra nämnvärt under omdaningen av Nedre Norrmalm för ett halvsekel sedan. Något som tyder på att dagens rivningsvåg kan bli värre än den förra. Inte konstigt då att makten i god tid ser till att skam- och skuldbelägga eventuella opponenter.

    Mats Wickman

    Annons
    Annons
    X

    Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), Mattias Roos, vd för SSM bygg, och finansborgarrådet Sten Nordin (M) presenterade i augusti planerna för norra Europas högsta bostadshus vid Telefonplan i Stockholm. Huset föreslås bli 75 våningar högt.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X