Annons

John Singer SargentHögmod och vemod på Nationalmuseum

John Singer Sargent, ”Dr. Pozzi i sitt hem”, 1881.
John Singer Sargent, ”Dr. Pozzi i sitt hem”, 1881. Foto: The Armand Hammer Collection/Nationalmuseum

”Varför just John Singer Sargent?”, var Joanna Persman inte ensam om att fråga sig inför den första separatutställningen på nyöppnade Nationalmuseum. Väl uppe i salarna fascineras hon av det utgående 1800-talets sociala spel som synliggörs i hans måleri.

Under strecket
Publicerad

John Singer Sargent, ”Ena och Betty, Mr. och Mrs. Asher Wertheimers döttrar, 1901”.

Foto: Tate/Nationalmuseum

John Singer Sargent, ”Trädgårdsstudie av barnen Vickers”, 1884.

Foto: Collection of the Flint Institute of Arts/Nationalmuseum

John Singer Sargent, ”Oliver på Korfu”, ca 1909.

Foto: The Fitzwilliam Museum/Nationalmuseum

John Singer Sargent, ”Claude Monet målar i utkanten av en skog”.

Foto: Tate/Nationalmuseum

Det är som att cirkulera i ett vimmel av förnämt folk. Aristokrater, rika arvtagerskor, konstnärer och författare. Lord Ribblesdale, Lady Sassoon och Mrs Waldorf Astor…

Det är det sena 1800-talet. Världen står inför stora sociala förändringar. Gamla inrotade övertygelser håller på att rämna eller åtminstone skakas de om i sina fundament. Borgarklassen växer. Den gamla aristokratin kämpar om anseende och tävlar mot konkurrerande nyrika plånböcker. Klirret av kristallglas, lystern i en blick och prassel av sidentyg. Och under de påkostade kläderna en mängd skälvande ”jag”, fjättrade vid traditionens och klassens tyranni. Jagen som allt oftare försöker frigöra sig från orubbliga konvenanslagar, som likt ankare hindrar dem från fria seglatser mot nya, spännande och farliga äventyr.

Annons
Annons
Annons