X
Annons
X
Recension

Himmel över London Höglitterär bladvändare

Han gör det inte lätt för sig alla gånger, Håkan Nesser. Han är förvisso mest känd som deckarförfattare med sitt fiktiva Holland och sin polis Van Veeteren, böcker som även lett till stora internationella framgångar. Men han är också en författare med avancerade litterära ambitioner – som till exempel i ”Från doktor Klimkes horisont” med alla sina raffinerade korsreferenser. Nu återkommer han med en ny roman, ”Himmel över London”. Den är sannerligen avancerat komponerad med text och metatext i lager efter lager. Det gäller för läsaren att hänga med, och en och annan kanske tycker att det är i krångligaste laget, även om den som läst sin Gide (”Falskmyntarna”), Lars Gustafsson, Auster och Borges, efter ett tag genomskådar upplägget och den sinnrika kompositionen. En metaroman, således, en roman om en roman som kommenterar sin egen tillblivelse.

Det är svårt att referera för mycket av handlingen utan att förstöra spänningen för läsaren. Däremot kan jag avslöja att man redan från början blir en smula förbryllad. Ty tar man bort skyddsomslaget ser man att det på pärmen står ”En sömngångares bekännelser” av en viss Steven G Russel. Jag tänker först att Bonniers bundit in i fel pärm, men nejdå, den lekfulle Nesser låter denna roman spela en viktig roll i ”sin” roman.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X