Annons
Recension

Mechanical trio in a hot countryHögklassig dans nära att regna bort

Under strecket
Publicerad

Mechanical trio in a hot country

Genre
Dans

Yossi Berg & Oded Graf. Kulturfestivalen, Sergels torg.

Dansk-israeliska koreografduon Yossi Berg & Oded Graf, som inledde sitt samarbete 2005, har gjort sig kända för intensivt fysiska verk där de med humor och svärta vrider ut och in på mänskliga drifter och arketyper. De gästade Stockholm under Ice Hot-festivalen i december med Animal lost, ett förhandshaussat stycke som dessvärre blev en besvikelse. Framför allt för att det innehöll textmassor som ensemblen inte helt behärskade.

Nu är den omsusade duon här igen, inbjudna av Kulturfestivalen. Den här gången står två renodlade dansstycken på programmet: Heroes med musik av David Bowie och Mechanical trio in a hot country, med ett soundtrack byggt på John Cages musik.

Att placera ett gästspel med samtida dans mitt på Sergels torg en sen lördagskväll är djärvt. Folkliv och trafik konkurrerar om uppmärksamheten. Men det visar sig att Yossi Berg och Oded Graf bemästrar platsen – om det inte vore för att regnet tidigare under kvällen har gjort scengolvet halt.

Trots scenarbetarnas intensiva försök att få det torrt vågar dansarna inte framföra duon Heroes, som innehåller partier med spring. Publiken får hålla till godo med Mechanical trio, 25 minuter dans som koreograferna framför tillsammans med Karmit Burian. Det är ett kärnfullt stycke som når ut, enkelt inramat av strålkastare. Dansarna bär likadana kläder med sina förnamn i tryck på ryggen (i hebreiskt alfabet).

Annons
Annons

Klädseln både utplånar och framhäver individerna, som utmanar varandra i explicit fysiska turer samtidigt som de är fångna i en struktur de inte kan ta sig ur. Kropparna strävar efter närhet intill sammansmältning. Ibland förefaller de vara tre aspekter av samma person. Lusten, leken och desperationen går hand i hand i trions symbios, en laddad idé som kan spegla såväl en privat relation som ett samhälle.

Karmit Burian blir hystad mellan männen som en trofé men tar också makten över deras rörelser, då de förvandlas till skrattande nickedockor. Famn söker famn, men varje förening bär också på ett slags våld. Trion bildar en drillad armé, där kropparna blir mekaniska objekt. Mönstren upprepas tragikomiskt till en mångtydig betraktelse över individens kamp med känslor, medvetande, identitet och samhörighet.

Det är lovvärt av Kulturfestivalen att bjuda den breda publiken på internationell scenkonst, men lördagskvällens halva föreställning ger en tankeställare om att vissa inslag borde äga rum under någon form av tak – åtminstone för artisternas skull.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons