Annons
X
Annons
X

Hög tid att lyfta skolorna i Sveriges mest utsatta områden

Aldrig tidigare har så många skolor som i år hamnat under andelen 75 procent gymnasiebehöriga elever. Det skriver Jan Jönsson, ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd tillika speciallärare i Södertälje.

I de grundskolor i Sverige som når lägst resultat går mer än var fjärde elev ut skolan utan att vara behörig att söka till gymnasiet. Rikssnittet för kommunala skolor ligger på omkring var tionde elev som obehörig.

Min genomgång av Skolverkets nyligen publicerade betygsstatistik för kommunala grundskolor år 2010, visar att aldrig tidigare har så många skolor som i år hamnat under andelen 75 procent gymnasiebehöriga elever.

Antalet skolor som inte uppnått 75-procentsgränsen har stigit stadigt sedan Skolverket började publicera statistik i nätverktyget Siris år 1998. Då rörde det sig om 34 skolor. I år består bottenlistan av 107 skolor.

Annons
X

Bland dessa finns ett antal skolor som legat permanent i botten. Jag har identifierat 19 skolor som i princip aldrig lyckats ta sig över 75-procentsnivån sedan 1998. På de flesta av dessa skolor är situationen nu mycket allvarlig, då bara omkring hälften av eleverna, eller färre, i år gått ut med gymnasiebehörighet. Och skolorna som fastnar i botten tycks öka. De senaste fem åren, sedan år 2006, har 29 skolor legat permanent i botten. De senaste tre åren, från år 2008, totalt 42 skolor.

Det är inte bara gymnasiebehörighet som allt för många av eleverna på de 107 skolorna saknar. Mellan 30 till 60 procent av eleverna på just dessa skolor når inte heller godkänt betyg i två eller flera ämnen. Det är dubbelt eller mångdubbelt högre än rikssnittet. Många av de elever som trots allt tar sig in på gymnasiet, saknar då kunskaper i ämnen de förväntas studera där och riskerar avhopp.

De flesta av skolorna finns koncentrerade till Malmö, Göteborg och Stockholm, samt i de södra delarna av Stockholms län. De ligger i några av Sveriges socialt och ekonomiskt mest utsatta områden. Utsattheten märks ibland av i skolorna genom social oro, stök och skolk bland eleverna. Inte sällan måste personalen samtidigt kämpa med dålig ekonomi, en tung arbetsbörda och små möjligheter att sätta in socialt eller specialpedagogiskt stöd. Trots det görs enorma insatser i de här skolorna, av heroiska lärare som brinner för sina elever.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nästa läsår träder den nya skollagen i kraft som innebär höjda krav på skolornas stödåtgärder. Bevisligen har dock rektorerna på åtskilliga skolor hittills inte haft förutsättningar att ge tillräckligt stöd till sina elever. I Rosengårdsskolan i Malmö var det i år bara 28 procent av avgångseleverna som blev behöriga att söka till gymnasiet, över två tredjedelar av eleverna hamnade utanför. En katastrof, som passerat förbi i tysthet. Det fanns under förra läsåret bara två specialpedagoger på hela skolan.

    För att bryta loss och lyfta de skolor som allt för länge fått dras med låga resultat, krävs nu att staten och berörda kommuner kraftsamlar och tar fram en konkret strategi för att lyfta resultaten. Skolverket bör omgående ges i uppdrag att identifiera vilka skolor i Sverige som under lång tid haft stora behov av insatser och sedan anslå ordentligt med resurser. Ingen rektor på någon av de identifierade skolorna ska längre behöva kämpa med att få ekonomin att gå ihop, utan personalen ska helt kunna fokusera på sitt pedagogiska uppdrag.

    För att uppnå resultat är det viktigt att skolorna tydligt kan förmedla till lokalsamhället att utbildning har högsta prioritet, eftersom skolorna ofta ligger i områden med svaga studietraditioner. Resurserna ska därför bland annat användas för att backa upp detta budskap och ge skolorna möjlighet att fokusera vid undervisning och att upprätthålla studiero.

    Det handlar om skolpersonal som kan leta upp elever som försvunnit iväg eller inte kommit till skolan och som kan jaga in de som drar i korridorerna. Det behövs också lärare som fångar upp elever när det blir stökigt och vid behov fortsätter undervisningen utanför klassrummet.

    Självklart ska stödet sättas in så tidigt som möjligt, men det kommer inte att räcka. Många av eleverna behöver stöd även i högstadiet, i synnerhet när föräldrarna har liten skolbakgrund. Att skolan erbjuder läxhjälp med hög personaltäthet på eftermiddagarna är därför viktigt för att eleverna ska lyckas. En central uppgift är vidare att stödja och ibland kräva att föräldrar engagera sig i skolan.

    Högre resultat kräver både nytänk, tydligare kunskapsfokus och höjda förväntningar. Detta förutsätter resurser på lång sikt.

    Om inte resurserna tas fram, ger dock den nya skollagen föräldrarna möjlighet att överklaga beslut om otillräckliga stödinsatser till sina barn. Sker ingen snar förändring hoppas jag därför, för elevernas skull, att många föräldrar lämnar in överklaganden redan hösten 2011. Men istället för byråkratiska processer vore det bättre att redan nu sjösätta en strategi för att lyfta skolorna i Sveriges mest utsatta områden.

    JAN JÖNSSON (FP)

    ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd tillika speciallärare i Södertälje

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X