Annons
X
Annons
X
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Stor H&M-satsning kan bli ny miljardindustri

Med finansiering från klädjätten H&M forskar det brittiska bolaget Worn Again på en kemisk väg att återvinna textil. Knäcker de nöten kan en miljardindustri öppna sig.

Lösningsmedlet droppar sakta över tygbiten som sitter instucken i en glaskolonn. Undan för undan bleks det mörka tyget, färgen liksom rinner av och hamnar till slut i glaskolven undertill. När tyget är helt rent från färg kan hela tygbiten lösas upp, vilket sker i en bägare intill. Små bitar av tyg släpps ned under omrörning i en illaluktande genomskinlig vätska, undan för undan faller biten isär tills den är helt upplöst.

Detta är de två första stegen i en nyframtagen process för att separera och återvinna polyester som finns i textilier. Lyckas man storskaligt med projektet är man en miljardindustri på spåren.

SvD Näringsliv har besökt det lilla techföretaget Worn Again i ett forskningslab vid Bio City i staden Nottingham, England. I lokalerna, som en gång tillhört kemiföretaget BASF, hyr många små start-up-företag in sig. Konferensanläggning och mötesrum delar man på, men varje företag hyr egna små kontorsrum och laboratorium för sin forskningsverksamhet. De påminner om skolans kemisalar med arbetsbänkar längs med väggarna och dragskåp i kortändan av rummet.

Worn Again har sedan starten 2005 haft återvinning av textilier som sitt kärnområde, men på senare år har verksamheten inriktas på forskning för att kemiskt återvinna textilfibrer. Intresset för nya effektiva återvinningsmetoder är stort inom hela modeindustrin. Dels väntas behovet av råvara – som bomull och råolja till polyester, nylon osv – att växa i takt med att klädproduktionen stiger. Samtidigt finns produktionsbegränsningar och därtill ställer konsumenter krav på ett mer hållbart agerande från klädproducenterna. Dessutom finns många olösta problem med dagens konventionella återvinningsmetoder.

Worn Again är ännu inte ett lönsamt bolag, utan är ekonomisk beroende av sina företagspartner, vilka har varierat under åren. För tre år sedan fick bolaget med H&M på tåget som efter att ha investerat 1 miljon brittiska pund, (nästan 12 miljoner kronor) nu äger runt en tredjedel av aktierna.

Worn Again har även ett samarbete med sportvarumärket Puma, vilket ägs av Kering Group, som även har varumärkena Gucci, Alexander McQueen, Balenciaga med flera.

– Vi har de partners vi satte högst upp på listan när vi startade det här projektet, säger Cyndi Rhoades grundare av Worn Again.

Ursprungligen jobbade hennes bolag med att återskapa nya produkter av gamla textiler. De sydde väskor av avlagda uniformer för ett brittiskt transportföretag och skapade en klädkollektion gjord av uttjänt luftballongstyg tillsammans med Richard Bransonägda företaget Virgin.

– Det är en dålig affärsmodell att jobba med återvinning på det sättet. Inte heller är det lösningen på behovet att återvinna material fullt ut, säger Cyndi Rhoades.

De nyskapade plaggen ska ju kasseras i framtiden och att skapa nytt av gammalt leder till tygspill. Erfarenheten ledde till att hon och hennes kompanjoner började intressera sig för andra typer av återvinning.

Det finns redan polyester i tillräcklig mängd för att förse världen med kläder.

Hon pekar på att processen i modeindustrin länge varit linjär. Ny råvara används för att skapa nya tyger som blir till kläder, som säljs används och slutligen slängs. Varje år produceras 55 miljoner ton bomull- och polyesterfiber, tillsammans står dessa två material för 70 procent av världens tygproduktion. Mode- och textilindustrin växer stadigt och runt år 2020 beräknas produktionen av bomull och polyester öka till hela 90 miljoner ton per år.

Samtidigt i andra änden av linjen slänger världens befolkning runt 50 miljoner ton kläder om året och sopberget väntas växa om inte trenden bryts. I många länder, där sopor inte bränns som i Sverige, hamnar kläderna på deponi.

– Ett oerhört resursslöseri, säger Cyndi Rhoades som strävar efter att hitta kommersiellt hållbara metoder för att göra modeindustrin cirkulär istället för linjär.

Hon anser att avlagda kläder borde tas till vara i högre grad och betraktas som en råvara för att skapa tyg på nytt, istället för att som i polyesterns fall – pumpa upp ny råolja ur marken för att tillverka ny polyester.

– Det finns redan polyester i tillräcklig mängd för att förse världen med kläder, säger hon.

Därtill är världens resurser ändliga, tillgången på råvara kan inte öka i det oändliga. Precis som man talar om att världen nått ”peak oil”, som sätter en begränsning för polyestern, så talar man i textilbranschen om att man har nått ”peak cotton”. Produktionen av bomull kan inte växa så mycket mer mot i dag. Det finns helt enkelt inte tillräcklig med lediga landarealer kvar för att öka världens bomullsodlingar, så pass att man kan svara mot en växande efterfrågan.

Återvinning borde vara lösningen på framtidens utmaningar. Men ännu finns mycket att önska.

Först och främst slängs en alltför stor andel av kläderna. För det andra återvinns en försvinnande liten andel av kläder som samlas in. Och för det tredje har man inte lyckats att till hundra procent skapa nya plagg av gamla.

Står det ”sydd av återvunnen bomull” i jeansen, så är det bara 20 procent av fibrerna som kommer från gamla jeans. Resten, det vill säga huvuddelen av fibrerna tas från nyodlad bomull, eftersom de återvunna fibrerna inte håller tillräcklig hög kvalitet. Oftast används så kallad mekanisk återvinning där tyget rivs sönder först, men då förkortas fibrerna så pass mycket att man måste blanda dem med nya fibrer för att få tillräcklig styrka på garnet.

Att bara blanda fibrer och inte tänka på nästa steg, då gör man sig själv en otjänst.

Ett fjärde dilemma är modeindustrins förkärlek till fiberblandningar. Få plagg består av bara polyester eller bara bomull. Det är svårt eller ogörligt på mekanisk väg att separera bomullsfibrer från polyester eller från elastan, som är en vanlig blandning i just jeans.

Anders Persson, forskare vid Textilhögskolan i Borås, är starkt kritisk mot modeindustrins sätt att arbeta och anser att modejättarna redan i designprocessen skapade plagg så att de kan återvinnas, om bolagen vill ta ansvar på allvar.

– Man måste ha en idé för att kunna återvinna. Att bara blanda fibrer och inte tänka på nästa steg, då gör man sig själv en otjänst, säger Anders Persson.

Både företrädare från H&M och Cyndi Rhoades på Worn Again avfärdar Anders Perssons resonemang och menar att blandade material är här för att stanna. Istället gäller det att hitta en återvinningsmetod som kan lösa problemet.

– Flaskhalsen för återvinning är solklart fiberåtervinningsteknologin, och lyckas man är det fantastiskt, säger Henrik Lampa utvecklingshållbarhetschef på H&M, som också är H&M:s representant i Worn Agains styrelse.

Det har gått fyra år sedan Cyndi Rhoades och hennes kollegor på Worn Again beslöt att de skulle utarbeta en återvinningsmetod där de på kemisk väg ska ta vara på både polyester och bomull i tyg.

En rad kriterier sattes upp. Processen måste vara miljövänlig, gå att skala upp och inte bli för dyr. Dessutom måste den återvunna polyestern bli likvärdig nyproducerad polyester både sett till kvalitet och pris.

– Annars kommer inte industrin att vara intresserad av att ersätta nyproducerade polyester med återvunnen, säger Cyndi Rhoades.

Men när det gäller priset finns utmaningar.

– Det kommer att bli tufft, eftersom oljepriset är extremt lågt, men vi vet ju att det kommer att gå upp igen någon gång i framtiden, säger hon.

I framtiden kommer avlagda kläder att ses som råvara snarare än sopor.

Hennes kompanjon Nick Ryan, tillägger att de så klart ser en stor potential med den metod som bolagets två forskare Adam Walker och Lena Stoll utarbetar.

– Marknaden för polyester är värd är 27 miljarder dollar, och till större del är den tillverkad av råolja. Med vår teknik så finns råvaran i gamla textil, och den är redan ovanför jord, säger Nick Ryan och tillägger att marknadsvärdet för återvunnen polyester borde ligga i samma härad som ny.

Dessutom är det tänkt att även ta tillvara bomullsfibrer som faller ut som restprodukt i processen, av cellulosan som finns i dessa fibrer kan man tillverka exempelvis lyocell.

– I framtiden kommer avlagda kläder att ses som råvara snarare än sopor, säger Nick Ryan.

Ännu återstår en hel del arbete innan dess och innan Worn Again är i mål. Efter att ha utforskat vilka lösningsmedel och vilka metoder som ska användas för att tvätta textil, lösa upp själva polyestern och rena den från lösningsmedel i liten skala i laboriatoriet, är man nu i färd med att dra upp riktlinjerna för att bygga en ”pilot-fabrik”. Processen måste testas i större skala innan man kan gå vidare.

– Om allt går som det ska kan pilotfabriken vara igång i slutet av första kvartalet nästa år, säger Nick Ryan.

Egentligen är det vi gör inte alls särskilt komplicerat.

Lukten i laboratoriet är påtaglig så fort ångorna från lösningsmedlet lämnar dragskåpet. Kemisten och forskaren Adam Walker, som är ansvarig för att utarbeta utvinningsmetoden, berättar att han inledde forskningsprojektet med att söka igenom en databas med 50 000 olika lösningsmedel för att hitta den som bäst kunde lösa upp polyester, utan att också lösa upp andra textilfibrer eller kemiska ämnen som finns tillsatta i tyg. Därefter har rader med tester gjorts för att hitta helt rätt. Lösningsmedlet är nu patenterat för ändamålet.

– Egentligen är det vi gör inte alls särskilt komplicerat. Man hade kunnat göra detta för många år sedan, tekniken är inte ny, men det har inte funnits någon som är villig att betala, säger Adam Walker.

Viljan att fortsätta investera är även den stora frågan framåt för att polyesteråtervinningen ska bli verklig industriellt.

På sikt krävs en aktör som är villig att bygga en fullskaligt fabrik, som måste vara långt större än pilotfabriken för att man ska få lönsamhet i polyesteråtervinning. För även om H&M investerar i själva forskningsprojektet, så ingår det inte klädjättens plan att driva och äga en polyesteråtervinningsfabrik.

– Nej vi är ju inte fabriksbyggare, det finns många andra som är bättre på sådant än vad vi är, säger Henrik Lampa på H&M.

Vem som skulle nappa på att göra investeringen och förse marknaden med återvunnen polyester är i nuläget högst oklart.

– Det skulle kunna vara en polyesterproducent, eller ett återvinningsteknologiföretag, säger Henrik Lampa och betonar att H&M är förstås intresserad av att köpa sådant som kommer från en sådan fabrik i sin strävan i att bli cirkulära.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 9
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 9
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 9

Forskarna Lena Stoll och Adam Walker i labbet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 9

Cyndi Rhoades, grundare.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 9

Nick Ryan, innovationschef.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 6 av 9
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 7 av 9
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 8 av 9
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 9 av 9
Annons
X