X
Annons
X
Recension

Mästaren och Margarita Hjältemod blir myllrande komik

I boken kom jag aldrig längre än sidan 37, men inledningen till Leif Stinnerboms uppsättning av Mästaren och Margarita är lovande: där finns både humor och gåtfull stämning, via Mamadou Senes västafrikanska sång. Han ingår i Ale Möller band, när­varande både som musiker och del av handlingen, särskilt Maria Stellas som sjunger på grekiska.

Roliga är Per Sandbergs Berlióz och Sven Ahlströms Iván, med exakt koll på vilka åsikter som kan hålla dem vid liv i 1930-talets Moskva, där Stalin rensar ut misshagliga författare. Kollen hjälper inte Berlióz, som halkar på en oljefläck och halshuggs på järnvägsspåret. Lyckligtvis överlever dock Iván, och Sandberg är senare lika rolig som den mycket fule Azazello.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X