Hizbollahs hjältestatus ger dem framgångar

Den omstridda Hizbollahmilisen fungerar också som politiskt parti i valet i Libanon, trots att de anklagas för att vara terrorister. I morgon väntas de få starkt stöd när södern ska rösta fram sina parlamentsledamöter. SvD har rest runt och frågat varför Hizbollah är så populära.

Under strecket
Publicerad
Inne hos slaktaren Hussein Darwish i staden Nabatieyh i södra Libanon köper kunderna sin middag, och passar på att diskutera politik. De flesta är överens om att lägga sin röst på den allians där Hizbollah ingår.

Inne hos slaktaren Hussein Darwish i staden Nabatieyh i södra Libanon köper kunderna sin middag, och passar på att diskutera politik. De flesta är överens om att lägga sin röst på den allians där Hizbollah ingår.

Annons

Nabatieyh/Marjayoun
Med flinka fingrar och cigaretten hängande i mungipan styckar slaktaren Hussein Darwish i Nabatieyh lever och lammbog. Han lyssnar intresserat när kunderna lägger ut texten om söndagens val i södra Libanon.
Alla som dyker upp i hans slakteri denna förmiddag – en muskulös karateledare, en spänstig kvinnlig gymnastiklärare i barärmade träningskläder, en bastant hemmafru och en kvinnlig lärare i sjal – säger samma sak:
– Vi ska rösta på den gemensamma Hizbollah-Amal-listan.

Denna oheliga allians mellan två forna shiitiska rivaler väntas ta hem alla söderns 23 mandat. Så fungerar det libanesiska valsystemet där utgången oftast avgörs i kohandeln mellan partierna före valdagen. Nabatiyeh i södra Libanons hjärta är av tradition är ett fäste för den sekulariserade Amalrörelsen, ledd av talmannen Nabih Berri, men kunderna talar mest om det islamistiska Hizbollah denna dag.
Slaktarens kunder fnyser åt USA:s och Israels beskyllningar om att Hizbollah skulle vara en terroristorganisation. De berättar i stället om lättnaden av att slippa ha den israeliska ockupationsmakten liggande på bergskammen ovanför Nabatiyeh. Så var det fram till Israels reträtt från Libanon den 25 maj 2000. De hyllar Hizbollahs män och kvinnor som tappra motståndskämpar och tackar dessa Gudskrigare, mujaheddin, för att det blev slut på Israels 20-åriga ockupation av södra Libanon för fem år sedan.
Slaktaren sätter en tekanna på glödande kol medan Rabbab Badra, 49-årig lärarinna, säger på sin bästa skolfranska:
– Alla här stöder motståndsrörelsen och det gör vi för vår säkerhets skull. Nu känner vi oss tryggare, nu råder maktbalans. Israel begick krigsförbrytelser men nu kan de inte anfalla oss. Den libanesiska armén kan inte skydda folket, den saknar Hizbollahs mod. Motståndskampen har gett oss fred här.
Alla libaneser från den bördiga södern, där jordgubbar och tomater är fullmogna nu, håller inte med om att det skulle råda maktbalans mellan Hizbollahs 5 000–7 000 krigare och deras 12 000 katusjaraketer, å ena sidan, och den kärnvapenbärande israeliska armén, den starkaste i Mellanöstern, å den andra. Somliga tycker jämförelsen är bisarr.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons