Recension

RobynHitsen bättre än helheten

På nya skivan har Robyn bytt r&b mot elektronisk pop.
På nya skivan har Robyn bytt r&b mot elektronisk pop.
Under strecket
Publicerad
Annons

I juni fyller Robyn tjugosex. Det innebär att hon har varit popstjärna i elva år. Hon fick en knallstart med debuten Robyn is here, som inte bara fångade oss svenskar utan även slog stort utomlands. Vill man roa sig med ett lite pophistoriskt perspektiv så har Robyn nu alltså varit verksam ett år längre än The Beatles var. Nu jämför jag bara tid här, allt annat vore orättvist. Ändå är perspektivet intressant. Dagens artister har så oändligt mycket mer tid att fundera över sin konst och sin karriär. I stället för att verka sysslar man med ... ja, vad vet jag ... något annat.

I intervjuer har man, bland annat i SvD, informerats om att Robyn nu är helt sin egen. Nya skivan, enkelt kallad Robyn, är utgiven på eget bolag. Fast när Robyn gav ut andra skivan, My truth 1999, sas det också att det var helt hennes egen vision som hade styrt. Det var skivan hon ville göra. Punkt slut. Den delen talas det av någon anledning inte så mycket om nu.
My truth floppade dock jämfört med internationella succén och debuten Robyn is here. My truth samt uppföljaren Don't stop the music blev i slutändan bara lokala angelägenheter, världskarriären gick i stå. Den poppiga r&b som då gav Robyn hits som Show me love och Do you really want me är nu bara ett minne blott. På nya plattan möter vi i stället en mer renodlad och elektroniskt poporienterad Robyn. The Knife-samarbetet Who's that girl inleder efter en prolog. Sedan har Klas Åhlund, från Teddybears Sthlm, rattat en hel del.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons