Perfect Guide

Historierna bakom tidernas största debutromaner

Det fanns en tid när författarna ansågs vara en solitär yrkesgrupp.
Det krävdes tid, eftertanke och gärna ett mått social fobi för att skriva en stor roman. I dag vet vi att det inte stämmer. En snabb titt på det senaste århundradets stora debutromaner visar något annat: författare hukade över skrivmaskinen samtidigt som vänsterfoten gungar vaggan, anteckningar på gula post it-lappar som knölas ner i fickan på tunnelbanan eller – i J.D. Salingers fall – korta noteringar i ett lerigt dike medan tyskarnas artillerield viner över huvudet.

Annons

Många debuterande romanförfattare har saknat både tid och pengar. Sylvia Plath hamrade ut dikterna till Ariel under småtimmarna innan hennes nyfödda dotter vaknade. Ukrainska poeten Irina Ratushinskaya ristade in dem i tvålar i fängelset och ensamstående mamman JK Rowling skrev Harry Potter på kaféer med sin tre månader gamla dotter sovande bredvid sig.

Nedan följer historierna bakom några av tidernas största romaner.

John le Carré skrev större delen av sin debutroman Telefon till den döde när han pendlade till jobbet som utländsk tjänsteman.
– Jag står i skuld till den brittiska pressen för detta, sade han till The Paris Review. På den tiden var engelska tidningar för stora för att läsa på tåget, så istället skrev jag i små anteckningsböcker. Jag bodde långt utanför London och den sträckan har fått snabbare transportmöjligheter nu. Det är en stor förlust för litteraturen. Det tog en och en halv timme och det var viktigt att ge den bästa stunden av arbetsdagen till mig själv. Jag var slut när jag kom fram till jobbet, fick tillbaka lite energi vid lunchtimmen och sedan återigen när jag kom hem på kvällen Jag var alltid noga med att ge mitt land mitt näst bästa.

J.D. Salinger krigade med de allierade i Europa under andra världskriget. Men han var noga med sina prioriteter och bar alltid runt på manuskriptet till Räddaren i nöden i sin ryggsäck. Soldaterna i hans kompani klagade:
– Vi måste alltid stanna och vänta på Salinger när han sitter vid vägkanten och skriver sina romaner, sade de.

Joanna Cannon – författarinnan bakom bästsäljaren The trouble with goats and sheep – skrev sin roman när hon arbetade som psykolog i Peak District.
– Jag skrev det mesta klockan tre på morgonen innan jobbet eller på datorn i bilen på någon parkeringsplats under lunchen. När folk frågar mig om råd säger jag: ”gör inte som jag”.

På Jane Austens tid var författaryrket dominerat av männen. Hon dolde sitt skrivande och var rädd för att bli påkommen i akten. Varje gång någon kom in i rummet hemma i Winchester gömde hon sina manus och hade för vana att skriva på små pappersbitar för att enklare kunna dölja dem.

För Jean-Dominique Bauby gick arbetet med Fjärilen i glaskupan särskilt långsamt. 1995 drabbades den förre chefredaktören på Elle av stroke och blev paralyserad. Han skrev hela sin roman i huvudet och dikterade den genom att blinka med vänsta ögonbrynet när hans assistent nådde bokstaven han vill använda.

Till Toppen