Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Linnea Rheborg
Perfect Guide

Historien om Solsidan: ”Ingen trodde på idén”

Vad är fiskmåsfaktorn, vilka kanaler tackade nej till serien och hur nära var det att någon annan blev Ove Sundberg? Vi lät huvudpersonerna bakom Solsidan – som nu blir långfilm – berätta sin egen version.

För tio år sedan gick svensk humor-tv på tomgång. Många hade tröttnat på kungafamiljs-sketcher och panelprogram med snabbpratande komiker. Let’s Dance, Idol och Mello var den självskrivna lägerelds-tv:n medan humor brottades med svaga tittarsiffror. Den senaste riktigt stora komediserien, kanalernas vanligaste benchmark, var Svensson Svensson från 1994 – en klassisk sitcom med få scener, många burkskratt och ett ”punchlinigt” manus.

Annons
X

Från början var tv-kanalerna tveksamma till en påkostad humorserie om några krisande par i överklassförorten Saltsjöbaden. Men Solsidan skulle visa sig bli en av svenska tv-historiens största succéer.

Om en vecka har långfilmen premiär. SvD Perfect Guide har låtit skådespelare, manusförfattare, producenter och regissörer berätta historien om Solsidan.

Felix Herngren, manusförfattare, regissör, skådespelare:
– Filmen Varannan vecka hade precis haft premiär när jag kontaktades av Fredrik Arefalk, som då var nöjeschef på TV4. Han undrade om man kunde göra tv-serie på den. Problemet var att Varannan vecka var en stor ångestklump för mig. Vi var fyra regissörer – Hannes Holm, Hans Ingemansson, min bror Måns och jag – och vi nådde inte riktigt fram till varandra. Så jag ville inte jobba vidare i den konstellationen.

Måns Herngren, regissör:
Jag minns att du nämnde att TV4 var intresserade av att göra tv-serie. Jag hade gjort långfilmer i tio år och skakade på huvudet. Vem fan vill göra en tv-serie? Det var ju helt ointressant.

Felix Herngren:
– Några år senare hade jag börjat samarbeta med manusförfattarna Pontus Edgren och Jacob Seth Fransson. Vi funderade över nya projekt och jag nämnde Fyrans intresse för en samtida relationskomedi. Min fru Clara kommer från Saltsjöbaden och det är en fascinerande värld, ett slags eget universum där folk mest umgås med varandra. Pontus gillade Saltis-vinkeln, för då fick man ’fiskmåsfaktorn’. Enligt Pontus har serier med fiskmåsar 30 procent mer tittare. Som Saltön och Skårgårdsdoktorn. Fåglarna skapar en feelgoodkänsla.
Vi skrev ett programförslag och gick runt bland kanalerna. Alla tackade nej. SVT, TV4, TV3 och Kanal 5. ’Vem vill kolla på några par som trasslar runt i Saltsjöbaden?’ Det gick några månader, sen ringde Jan Zachrisson, vd på Jarowskij: ’Jag tror det kan bli skitbra, men vi måste göra en pilot för att kanalerna ska fatta.’

undefined
Foto: Foto: Morgan Norman/Söderberg A

Johan Rheborg, skådespelare:
– Felix ringde och sa: ’Du ska spela rik Saltis-kille’. Jag är från Täby, norr om stan, och frågade om Saltis påminner om Djursholm. ’De är som djursholmare – fast glada. De seglar och åker slalom hela tiden.’ Det är inte första gången jag gör den sortens karaktär. Jag är ju inte alls sådan privat, men jag kanske har lyxkille-aura.

Felix Herngren:
När kanalerna fick se piloten ville plötsligt alla ha den. TV4 ville lägga beställning direkt medan SVT förklarade att det skulle ta ett år innan de kunde ge grönt ljus. Vi orkade inte vänta så länge och dessutom hade jag redan ett bra samarbete med Fyran.

Ulf Kvensler, manusförfattare:
– När jag kom in i projektet pratade vi om 45-minuters-avsnitt som drog mer åt dramahållet. Lite mörkare teman som missfall och skilsmässor. Sen lade TV4 sin beställning på 22-minutersavsnitt och vi insåg att tiden inte skulle räcka till för att fånga upp den sortens historier.

Josephine Bornebusch, skådespelare:
– Rollsättaren Tusse Lande ringde en morgon. Med sin utpräglade söderslang sa hon, ’Tjeeena, jag har en grej, du är egentligen alldeles för ung så du kommer inte få det, men kan du komma in ändå?’ Det kändes sådär. Jag skulle dessutom snart spela in säsong två av Playa del Sol och kunde egentligen inte, men när jag hörde om vilka som skulle vara med ville jag ändå testa. Så jag gick dit och läste grillscenen ihop med Johan. När jag promenerade genom Kungsträdgården en stund senare ringde Tusse. ’Tjeeena, du har fått rollen’.

Mia Skäringer, skådespelare:
Jag provfilmade egentligen för Anette, Oves fru. Någon sa: ’Vi kan lika gärna testa dig som Anna också när du ändå är här.’ När Felix och jag började läsa mot varandra kändes det roligt. Sedan hörde jag ingenting på ganska lång tid. Jag höll på med min föreställning Dyngkåt och hur helig som helst och hann glömma bort alltihop. Då ringde de.

Henrik Dorsin, skådespelare:
– Jag syntes mest i program som Extra Extra och uppfattades nog som en panelkomiker. Jag var dessutom grön på provfilmning och Felix fick förklara att det inte handlade om att leverera skämt. Efteråt vet jag att det blev någon splittring bland de som bestämde ...

Felix Herngren:
Jag fick kämpa för Henrik. Det fanns de som hade andra favoriter men jag kände i magen att han var rätt som Ove. Och så var det viktigt för mig att få in personer som var humoristiskt aktiva och kunde improvisera fram egna grejer.

Emma Nyberg, producent:
Jag skrattade massor när jag läste manus till säsong ett och hoppades att de skulle lyckas ta ut det i bild. Ibland är det svårt att förvandla det skrivna till något roligt.

Jesper Harrie, manusförfattare:
– Risken med komedier är att man gör det för sketchigt. Men Felix är sträng och säger till när det blir för skruvat.

undefined
Foto: TV4

Felix Herngren:
– Igenkänningen gick alltid före att det skulle vara roligt. Sen introducerade Ulf Kvensler en writers room-metod som vi arbetade efter.

Ulf Kvensler:

– När jag skrev serien En ängels tålamod hade vi en amerikansk manusdoktor som berättade om en utvecklingsmodell där man jobbar i grupp första månaderna och tar fram en större bank av idéer. Kanske 300 stycken. Sen utvecklar man idéerna på några rader och ser vilka som kan bli en story. Efter ett tag har man 80 idéer kvar. Då jobbar man lite till. Flera idéer faller bort och till slut har man bara 30 kvar, vilket är vad som krävs till en säsong av Solsidan. Sen delar man upp avsnitten mellan manusförfattarna, som skriver ut dem. Efter det läser man varandras manus och kommenterar på dem. Vitsen med metoden är att fånga upp så många bra idéer som möjligt och samtidigt få en tydlig gemensam ton.
Jesper Harrie:
– Varje avsnitt av Solsidan har tre parallella historier. Hela ensemblen ska ha något att göra i varje avsnitt, även om Ove och Anette är med något mindre. Det finns A-, B- och C-historier. A tar mest utrymme och har störst känslomässig botten. Det kan vara att Mickan tvingar med Fredde till parterapi för att hon upplever att han förminskar henne. B-historien tar något mindre plats och kan exempelvis handla om att Alex inte vill bli klassförälder på ett dagismöte. C-historien behöver inte ha någon känslomässig botten alls. Som att Ove råkar äta en macka med bajs på.

Johan Rheborg:
– Vi repade ovanligt mycket för att vara en tv-serie. Jag kände direkt att det hände mycket mellan mig och Jossan. Hon är en fantastisk komedienne och gör mig alltid full i fan och det är viktigt när man gör så många säsonger ihop.

Josephine Bornebusch:
– Att jobba med humor är melodiskt, som att sjunga, och kräver att man har tajming med sin motspelare. Så är det verkligen inte jämt, vissa man spelar mot har en annan temperatur.

Johan Rheborg:
– Jossan och jag gjorde tidigt en smygöverenskommelse. Vad manusförfattarna än skriver så älskar Fredde och Mickan alltid varandra. Det funkade skitbra.

Malin Cederbladh, skådespelare:
– Ove och Anette har också ett starkt kitt. De är varandras idoler och båda är dessutom helt övertygade om att de är de sanna hjältarna. Precis som Ove kan Anette upplevas irriterande men det bor inget ont i henne. Dessutom är hon helt omedveten om att folk tycker hon är besvärlig.

Henrik Dorsin:
– Mycket med Ove handlar om utseendet. Glasögonen, det glesa håret – och tänderna! Genom hela livet har jag försökt dölja mina tänder men som Ove låter jag dem komma fram rejält istället. Kostymören Clara Ahlströms kläder, i olika nyanser av beige, gör ju också jobbet.

Johan Rheborg:
– Jag kan inte hylla Clara nog. Det är hon som ligger bakom Freddes gräsliga dubbelpikéer, de är verkligen spot on.

Mia Skäringer:
– Jag har petat in ett mindervärdeskomplex i Anna. Hon är småstadstjejen som försöker passa in bland alla vältränade överklassmammor med dyra kläder. Samtidigt är hon en person som säger ifrån. Felix frågade om jag kunde prata stockholmska men jag är inte skolad och pratar som jag pratar. Så då fick Anna komma från Karlstad.

Henrik Dorsin:
– Det kändes bra under inspelningen av första säsongen. Men jag har upplevt den känslan tidigare utan att resultatet blev lyckat. Jag minns att Felix satt och kollade bandningar på midsommarfesten och muttrade: ’Om inte det här blir en succé lägger jag fan av’.

Johan Rheborg:
– Efter första säsongen åkte jag på semester till Spanien med familjen. Jag hade med mig avsnitten på dvd men inte hunnit kolla själv. Barnen började titta och ropade snart: ’Har du fler avsnitt, pappa?’ De slukade serien. Då fattade jag: det här kan nog bli någonting.

Måns Herngren:
– Jag såg första avsnittet på tv och chockades av hur bra det var. Det skiljde sig så mycket från allt annat – humor-tv på den tiden var en enda stor ’lågbudget Hey Baberiba-sketchfest’. Solsidan hade ingen svinstor budget men det såg påkostat ut och var oerhört välskrivet.

Mia Skäringer:
– Mycket handlar nog om igenkänningen. Även stekarmänniskor brottas med vardagsproblem som sjuka småbarn, dålig sömn och ett klent sexliv.

Malin Cederbladh:
– Utöver igenkänningsfaktorn tror jag serien låg bra i tiden. Även om det inte var så länge sen var det ett annat Sverige då, vi fyllde ett tomrum.

Johan Rheborg:
– Trots att Fredde har abnormt mycket pengar lider han av dålig självkänsla och vet om att han har en för snygg tjej. Men vänskapen till Alex är fin. Många kan nog relatera till det härliga i att ha en riktig kompis.

Felix Herngren:
– Det gjordes en undersökning på Solsidan där det visade sig att otroligt många män var avundsjuka på relationen mellan Fredde och Alex.

undefined
Foto: LINNEA RHEBORG


Emma Nyberg:
– Sen var det en lyx att få in så många stora gästskådespelare. Magnus Krepper som Annas bror är otroligt bra. Peter Dalle, Johan Ulveson, Ulla Skoog, Jonas Karlsson ... För att bara nämna några.

Mia Skäringer:
– Det var kul när Örjan Ramberg kom in med sin Dramatenstil. ’Jaha, hur spelar ni teater här egentligen?’ Han var jätterolig som gubben Malmberg.

Malin Cederbladh:
– Jag tyckte om Alex mamma, som spelades av Mona Malm. Relationen vuxet barn och förälder är kul och inte helt okomplicerad. Sen var ju Ulla Skoog underbar när Anette tvingade med Anna på skratt-terapi.

Josephine Bornebusch:
– Sen var ju Jonas Karlsson ljuvlig som miljardären som tävlar mot Fredde. Och när Johan Rabaeus var med fick jag bryta varenda tagning för att jag skrattade så mycket.

Felix Herngren:
Plura, som jobbade för Stadsmissionen, var en av mina favoriter.

Måns Herngren:
– Hade inte han fotboja under inspelningen?

Felix Herngren:
– Jo, han hade gjort nåt då ... Sen var Carl Johan de Geer fantastisk när han kom in för att måla ett porträtt av Fredde.

Malin Cederbladh:
– Det är nog ofrånkomligt att det blir någon svacka när man gör så många säsonger. Jag tror att det blev lite för bråttom inför säsong två. Emellanåt kunde jag tänka: reagerar den där karaktären verkligen sådär?

Mia Skäringer:
– Under andra säsongen tyckte jag vi sökte för många skratt och mycket blev för skruvat. Ove Sundberg blev ju nästan psykiskt sjuk.

Ulf Kvensler:
– Ove hade blivit så populär och han är otrolig som en karaktär i marginalen. Men när han flyttades in mer mot mitten av historien funkade det inte lika bra. Där behövs mer mångdimensionella karaktärer som kan beröra på ett djupare plan.

undefined
Foto: LINNEA RHEBORG

Mia Skäringer:
– När Solsidan var som allra roligast? Jag tycker det är fruktansvärt kul när Alex och jag ska försöka pigga upp vårt sexliv. Det slutar med att han står och suger av en morot, vilket Anna inte tycker är särskilt eggande.

Ulf Kvensler:
– Min favoritsekvens är när Anna ska lämna tillbaka en barnvagn. Men i affären övertalar säljaren henne att köpa en massa andra grejer istället. När hon kommer hem börjar hon och Alex bråka. Anna andas i en papper- spåse, Alex får näsblod. Då ringer det på dörren, det är Ove som har köpt mandelkubb och vill umgås. Alex tar ut all frustration på honom. Det är intensivt och väldigt roligt.

Josephine Bornebusch:
– En personlig favorit är när Mickan bjuder hem städerskan och hennes man på middag. Alex och Anna är också där och Mickan förklarar för städerskan, som knappt kan svenska, hur härligt det är att semestra på Seychellerna.

Måns Herngren:
– Efter Alex mammas begravning ska Fredde och han sprida hennes aska i sjön. Fredde är livrädd för att Alex ska börja gråta, han inte hur han ska bete sig då. Vi oroades över om det gick att göra humor av det eller om det bara blev ångest. Men det blev jävligt roligt.

Josephine Bornebusch:
– När en serie blir så stor hamnar man ibland i situationer där privatperson och karaktär smälter samman. Jag stod i provhytten hos Nathalie Schuterman en lördag när det kom fram en person – som förmodligen trodde att det var ett Solsidan-event – och ville plåta mig därinne. ’Nej, jag skulle vilja prova kläder i fred, tack’.

Johan Rheborg:
– Så fort en grill är i närheten ska det skojas. I våras promenerade jag i Stockholm. I Kungsträdgården fick jag syn Leif Andrée som stod i ett stånd och grillade. Jag gick in för att heja men det visade sig vara en stor grillmässa och alla började slita i mig. ’Fredde, kom och grilla i vårt stånd’. Jag fick springa därifrån.

Henrik Dorsin:
– Det går knappt en dag utan att någon säger ’tjenare mannen’ till mig. Men jag klagar inte, att få göra en karaktär som folk tar till sina hjärtan är få förunnat. Jag minns när jag jobbade med Gösta Ekman, jag gick runt och väntade på rätt ögonblick att få säga ’lysande Sickan’, men jag vågade aldrig.

undefined
Foto: LINNEA RHEBORG

Felix Herngren:
Vi började prata om långfilm redan under säsong två och genom åren har det skrivits några olika förslag. Det är viktigt att det inte känns som en tv-säsong, biopubliken får inte känna: varför sänds inte det här på tv?

Henrik Dorsin:
– Att ta tv-serie till långfilm är ett högriskprojekt, det finns nästan bara dåliga exempel på det. Så visst hade jag mina dubier, men en bit in i inspelningen började det kännas som Solsidan.

Mia Skäringer:
– Det fanns två vägar att gå: antingen maxa allt och försöka göra en skrattfest – eller utsätta karaktärerna för något jobbigt, vilket är mer vågat. För mig har Solsidan handlat om att våga och jag är jätteglad att vi valde det senare alternativet. Vissa kommer älska filmen medan andra kanske kommer känna sig svikna, ’det här är ju inte Solsidan’.

Måns Herngren:
– Genom åren har det dykt upp en del idéer som varit bra men som inte fått plats i 22 minuter. En sån tråd som plockats upp i långfilmen är Freddes pappa, som spelas av Sven Wollter. Han är en väg- och vatteningenjör som jobbar med biståndsfrågor i Afrika och tycker det Fredde sysslar med är meningslöst.

Felix Herngren:
– I filmen har alla historier en större känslomässig botten. Det är fortfarande Solsidan men pendeln mellan det mörka och det fnittriga är längre. Om det blir en fortsättning på tv-serien? Det vet man inte. Alla behövde lite lugn efter säsong fem, vi hade jobbat med Solsidan i nästan åtta år. Men det finns ingen som sagt nej till fler säsonger.

Till Toppen