Annons

Hans Ingvar Roth:Historien om det hotfulla icke-våldet

Det finns inget positivt formulerat ord för icke-våld, trots att det varit en metod för samhällsförändring alltsedan ”The Boston Tea Party” 1773. Mark Kurlansky som tidigare skrivit om torsk har nu tecknat icke-våldets dramatiska historia.

Publicerad

I slutet på 70-talet sökte jag vapenfri värnplikt och blev kallad till en intervju. Den person som fick till uppgift att skärskåda mina bevekelsegrunder ställde en kritisk fråga som nog de flesta som sökt vapenfri värnplikt har blivit konfronterad med i någon variant. Frågan var hur jag skulle agera om mina närmsta familjemedlemmar blev utsatta för våld och ett dödligt hot. Skulle jag då inte ändå överväga att använda mig av våld om det inte fanns någon annan uppenbar möjlighet att stoppa våldsutövaren? Det underförstådda antagandet i den kritiska frågan var att om jag kunde tänka mig att använda våld i sådana specifika fall så skulle jag också rimligen kunna göra militärtjänst med vapen.

Om jag minns rätt blev mitt svar följande: Vad jag självklart skulle göra var att aktivt sträva efter att stoppa våldshandlingarna. Om denna strävan ledde till att angriparen blev sårad så var detta inget som jag avsåg eller önskade. Den olyckliga konsekvensen – att angriparen blev skadad – kunde snarare beskrivas som en icke önskad sido­effekt av mitt försök att rädda min familj. Jag svarade också att det var en stor skillnad mellan att på ett medvetet och systematiskt sätt ställa sig bakom användandet av vapen som aktör i en krigsmakt, och att som privatperson tillgripa våld som nödåtgärd i ett ytterst hotfullt läge.

Annons
Annons
Annons