X
Annons
X

Historia förloras i digitala arkiv

Vår framtid kan bli historielös. All information som i dag sparas, hos myndigheter och i privata arkiv, är snart oläslig. Säkrast är fortfarande att rista i sten.

Åtta av tio svenska myndigheter har ingen plan för sin långsiktiga arkivering. Det finns heller inget enhetligt system för att lagra vårt samhälles digitala information. Om inget görs snabbt riskerar vår samtid att bli ett svart hål i historien.
The Domesday Book, domedagsboken, är en av Storbritanniens mest kända historiska källor. Den skrevs för hand år 1086 för att bevara information om livet i England på Vilhelm Erövrarens tid. Boken förvaras i dag i ett arkiv i London och är fullt läsbar.
År 1986 ville de brittiska myndigheterna upprepa projektet. Baserat på uppgifter från omkring en miljon människor samlades texter och historier, 250 000 ortsnamn, 25 000 kartor och 50 000 bilder till en databas. Information om 1980-talets Storbritannien skulle vara bevarad för evigt.
Problemet var att man lagrade allt i en digital mikroteknik som inte är läsbar med dagens datorer. Resultatet är att den över 900 år gamla texten är tillgänglig medan den 18-åriga är oläslig.

Samma problem gäller alla delar av dagens informationssamhälle. Varje år tas miljontals digitala bilder och vår folkbokföring, brevkorrespondens och de flesta offentliga dokument lagras digitalt. Det talas om införandet av 24-timmarsmyndigheter som ska tillgodose medborgarnas behov på digital väg dygnet runt. Få tänker dock på hur informationen rent tekniskt ska bevaras för framtiden.
– Vi riskerar att bli utan minne från 1980-talet och framåt. Det finns inga rutiner för att arkivera materialet och göra det tillgängligt. I förlängningen är det en fråga om demokratin, att spara våra erfarenheter till framtida generationer, säger Lars Furberg på projektet Långsiktigt digitalt bevarande vid Luleå tekniska universitet, LTU.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X