Recension

Lite längtan, helt enkeltHisnande felkopplingar i samtal nära Beckett

Meg Westergren och Björn Gustafson i ”Lite längtan, helt enkelt”.
Meg Westergren och Björn Gustafson i ”Lite längtan, helt enkelt”. Foto: Matilda Rahm

Meg Westergren och Björn Gustafson utvecklar en skön kemi i Karin Thunbergs nya pjäs. Hon är en mästare på att fånga hur orden glider omkring ovanpå medvetandet. Det är väldigt roligt, skriver Ingegärd Waaranperä.

Under strecket
Publicerad
Annons

Med ”Lite längtan, helt enkelt” driver Karin Thunberg relationsdramat så långt det går, in i ålderdomen och den begynnande glömskan. Rätt som det är minns vi inte varandra längre. Vilka vi var, vad vi hade ihop, vad vi egentligen tyckte om det. Nya bekantskaper får försöka göra sig hörda i sorlet av de gamla rösterna.

Betyder det att vi inte längre behöver varandra, att vi hädanefter måste leva i monologform? Tvärtom, säger Karin Thunberg med sin timslånga väntrumspjäs, det är i närvaron av den andre som livsrepriserna går igång och får doft och smak.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons