Annons

Captain FantasticHipstermysig samhällskritik

Viggo Mortensen är pappa Ben i karriärens hittills bästa roll.
Viggo Mortensen är pappa Ben i karriärens hittills bästa roll. Foto: Scanbox

Viggo Mortensen gör sin hittills bästa roll i en film där en ekologisk livsstil influerad av tänkaren Noam Chomsky krockar med skräpmatsätande genomsnittsamerikaner.

Under strecket
Publicerad

Ett behornat djur på film får aldrig leva länge. Så när den första scenen i Matt Ross ”Captain Fantastic” innehåller en hjort som tassar runt i buskagen dröjer det förstås bara sekunder innan slakten är i full gång. Hjortens baneman är den unge Bodevan, som genom att först knivdöda djuret och därefter glufsa i sig dess råa hjärta tar klivet från barnunge till vuxen karl. Bakom initiationsriten står hans pappa Ben (Viggo Mortensen), en man som valt att uppfostra Bodevan och övriga barn i ett självhushåll någonstans i de nordkaliforniska skogarna på säkert avstånd från samhället. På dagarna tränar familjen bergsklättring och knivteknik, på kvällarna läser de Dostojevskij framför brasan. Och när de firar viktiga födelsedagar är det varken deras egna eller Jesus, utan Noam Chomskys.

Under detta upplysta hippiemys finns dock en hotande tragedi som strax blir till ett faktum: Barnens mamma Leslie, som lider av bipolär sjukdom och har tillbringat några månader på en psykiatrisk avdelning, tar sitt liv. Att berätta det är ingen spoiler, det är själva katalysatorn för berättelsen. För i och med hennes död måste Ben och barnen lämna sitt skogsparadis och träffa släkten – i första hand Leslies välmenande men ytterst traditionellt sinnade syster, och i andra hand hennes stockkonservativa föräldrar som insisterar på att Leslie ska få en kyrkbegravning trots att hon var aktiv buddhist och har specificerat att hennes aska ska spolas ner i valfri toalett.

Annons
Annons
Annons