Annons

Hiphop gör vita killar till coola outsiders

Avståndet mellan den blågula vardagen i norrländska Umeå och ett svart amerikanskt gettoliv kan tyckas ofantlig. Men i hiphopens mentala kartritning hamnar de sida vid sida, eller rentav på samma plats. En nyanserad svart verklighet planteras utan svårighet mitt i en vit medelklasstillvaro. Ett uttryck för smärta, politik eller mainstreamskräck? Välkomna till wiggerns värld.

Under strecket
Publicerad

Foto: Linda Eriksson

– Jag ser inte hiphop som svart musik i dag. I grund och botten kommer den visserligen från afroamerikanerna i USA på 70-talet som stod och bankade på soptunnor och pratade till trummandet. Men att säga att det är en musikform bara för svarta vore ungefär som att Jimi Hendrix inte skulle ha fått spela rock‘n‘roll för att det är ”vit” musik.
Det säger 20-åriga Patrik Öberg (alias Galanzy) som tillsammans med sin tvillingbror Tomas (alias Poet) bildar Block 44, ett av Umeås hetaste hiphopband. De är vita, medelklass och kommer från en mindre stad i norra Sverige, till synes såväl kulturellt som geografiskt långt ifrån navet i den transnationella hiphopgemenskapen. Eller?
– Det är just här man vill vara hiphopare för att det inte alls stämmer överens med hur hiphopen framställs. I Stockholm är man bara där i betongen och förorten, men här finns inget sånt. Däremot är det mycket storstadstänkande och försök att ”skapa” getton. Vi har också skrivit rätt många sådana förortslåtar om den östra sidan, smutsbetongen och den farliga orten.

Annons
Annons
Annons