Annons
Marta Vieira da Silva firar med sina lagkamrater.
Marta Vieira da Silva firar med sina lagkamrater. Foto: Rex / Ill: Staffan Löwstedt

Herrfotbollen har mycket att lära av Martas läppstift

Inget våld, ingen homofobi, inga inskränkta könsroller, inga filmningar, inga fåniga krigsmålningar à la Zlatan. Martas lila läppstift får författaren och fotbollskännaren Fredrik Ekelund att reflektera över det ljus som vilar över damfotbollen – och det mörker som kantar herrarnas väg.

Publicerad

Jag har följt henne i många år, kvicksilvret från Brasilien, som slog igenom i Umeå IK för att sedan fortsätta sin karriär i Rosengård och Malmö och bli bäst i världen, Marta Vieira da Silva. När hon var som bäst trollband hon mig med sin teknik, fantasi och sitt sätt att tänka fotboll på men också med sin munterhet och glädje och jag kände ofta att hon spelade en roligare och bättre fotboll än många herrspelare som jag beundrat genom åren.

Nu ser jag henne igen, i dam-VM i Frankrike, och hoppar på ett lustfyllt vis till inför hennes lila läppstift. Jag kan inte dra mig till minnes att jag sett henne ha det någon gång tidigare och det leder tankarna till min egen transvestism och dyrkan av kvinnliga attribut – och till ett foto på en kvinnlig spelare som flög fram på sin kant med knallröda naglar. Ett foto jag klippte ut och bevarade och som jag långt senare förstod varför jag tyckte så mycket om: för att jag ville vara henne, flyga fram som en kvinna på samma kant.