X
Annons
X

Henrik O Anderssons idéer är vetenskapligt ohållbara

SPRÅKHIsTORIA Teorin om att finskan var Sveriges urspråk och går att spåra i gamla ortsnamn har forskarvärlden inte haft anledning att bemöta, skriver Mats Wahlberg och Ulla Swedell.

Replik | Ortnamn
Tom Hedlund anmäler i SvD 9/5 boken "Ortnamn i Sverige analyserade geografiskt och etymologiskt utifrån östersjöfinskt material" av Henrik O Andersson. Liksom i två tidigare böcker driver Andersson här tesen att en stor mängd ortnamn i Sverige har finskt ursprung. Finska skall i själva verket ha varit landets urspråk, som sedan överlagrats av germanskt/svenskt språk genom inflyttning.
I sin anmälan påpekar Hedlund att inga hänvisningar till Andersson finns i "Svenskt ortnamnslexikon" och undrar om det förs någon debatt i ämnet. Eftersom Anderssons idéer är vetenskapligt helt ohållbara, har forskarvärlden inte tagit sig tid att bemöta dem, vilket kanske kan ses som en brist.
Att det i Skandinavien har talats ett för oss okänt språk före indoeuropéernas invandring är mycket troligt. Den samlade expertisen inom ortnamnsforskning och språkhistoria har dock hittills inte kunnat finna några säkra spår av sådant språk i ortnamnen, givetvis undantaget finska och samiska ortnamn i norra
Skandinavien (liksom finska ortnamn i de mellansvenska finnmarkerna, befolkade av finska nybyggare på 1500- och 1600-talen).
Andersson uppvisar inga större insikter i svensk och finsk-ugrisk språkhistoria eller ortnamnsforskningens teori och metodik. Han bygger i stället sina ortnamnstolkningar på ytliga likheter med finska ord och ortnamn.
För det uppländska gårdsnamnet Skediga finns enligt Andersson ingen svensk tolkning att sätta emot den som utgår från finskans hietikka, sandområde. Det äldsta skriftliga belägget för namnet, SkÆdhhøghum (1362), som inte redovisas av Andersson, visar klart att det är sammansatt av ett i dialekterna fortfarande levande ord sked(e), gräns och pluralis av hög. Sommarro är nu namn på en stadsdel i Uppsala men avsåg ursprungligen ett sommarkafé tillkommet på 1880-talet. Även detta unga och till synes mycket lättolkade namn är enligt Andersson finskt (bildat till somer, grus) - för, som han skriver, "uteslutet är inte att namnet funnits tidigare /.../ och att försvenskning
till Sommarro skett långt tillbaka". Mer djupgående än så är Anderssons motiveringar sällan.
Att en oförfärad ensamvarg ifrågasätter det vetenskapliga etablissemanget har hänt förr. Man får vara tacksam över att Henrik O Andersson har gett sig in på en vetenskap vars resultat inte får omedelbart praktiska verkningar. Hade han varit ingenjör, skulle hans broar ha fallit samman.

Mats Wahlberg är redaktör för "Svenskt ortnamnslexikon". Ulla Swedell är författare av artiklar om finska och samiska ortnamn i "Svenskt ortnamnslexikon".
Tom Hedlund svarar: Av Mats Wahlbergs och Ulla Swedells inlägg kan man sluta sig till att ingen representant för den etablerade ortnamnsforskningen tidigare har bemött Henrik O Anderssons idéer. Därför har hypotesen om en finsk härledning av namnet Skediga inte tagits upp förrän nu, trots att den framfördes redan 1998.
"Även detta unga och till synes mycket lättolkade namn är enligt Andersson finskt", skriver Wahlberg och Swedell apropå Sommarro, men det citat som de anför
visar att det är fråga om en hypotes och inte ett tvärsäkert påstående. Hypotesen ingår dessutom som en liten del av ett större resonemang kring likartade namn i kombination med grusig terräng.
"Mer djupgående än så är Anderssons motiveringar sällan", summerar Wahlberg och Swedell. Därmed underförstås att Andersson någon gång faktiskt har intressantare ting att komma med också ur den etablerade ortnamnsforskarens synvinkel; lämpligt vore, om ett sådant fall togs upp till behandling, snarare än något som man finner lätt att avfärda. Som kvalificerad diskussion.
För övrigt händer det att broar, trots att de är byggda enligt beprövad ingenjörskonst, vittrar och rasar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X