Design

Kika in hemma hos den berömda konstgalleristen

Att inreda sitt liv är en konst – särskilt för Björn Wetterling.

Redan innan du öppnar dörren till Björn Wetterlings bildvärld påminns du om att han gärna vänder upp och ned på begreppen. Namnskylten på dörren har han bokstavligen hängt – upp och ned. Allt i en anda av ”Think different”, en gallerismens Steve Jobs om man så vill.

Annons

– Jag gjorde det för att retas, ler han.

I hallen möts vi av ett konstverk signerat Jonathan Borovaky – en nedsänkt relief i golvet i form av en jättelik fot. Högst symboliskt. Björn har i sina, ofta färgglada, skor tagit gigantiska kliv för svenskt konstliv. Under en tid bodde han i Singapore, men det är här han hör hemma, på flanöravstånd till juvelen i Kungsträdgårdens annars sargade artistiska kungakrona – Wetterling Gallery, grundat 1978 i Göteborg.

Allt började med att Björn som ung börsmäklare köpte en målning av John E Franzén för 45 000 kronor på avbetalning, han hade inte råd och tvingades lämna tillbaka den. Problemet var att galleristen, Edward Thordén, inte heller hade pengar. Björn erbjöds att bli delägare i galleriet. Resten är, som det brukar heta, konsthistoria.

Hemmet vid Slussen, med en vy över såväl Djurgården som evigheten, är ett Moderna museet i miniatyr. Du är alltid ett andetag ifrån ett modernt konstverk, ofta med popkonstens förtecken. Fostrad inom popkulturen skiner jag upp av Julian Opies porträtt av Björn, målat i samma manér som den berömde konstnären använde för Blurs samlingsalbum, en målning som numera återfinns på National Portrait Gallery i London. Men nu står vi här, på Söder, och det är svårt att veta om vi betraktar konsten eller konsten betraktar oss. Det blir lätt så när verken är en så intim del av både lägenheten och Björns liv. Julian Opie tillhör den unga engelska konstscenen, åtminstone var den – liksom jag själv – hyfsat ung på 90-talet och den här uppkäftiga perioden kan ses lite som ett tonårigt sladdsyskon till 60-talets popkonst, Björns inkörsport.

1971 köpte han sitt första konstverk, Mao av Andy Warhol. Pris: 1200 kronor. Kollegerna på banken tyckte det var kommunistpropaganda och han sålde – alldeles för tidigt innan Andy skjutit i höjden. Björn har sedan dess ställt ut flera av de största popkonstnärerna – Jim Dine, Robert Rauschenberg och Richard Hamilton. Den senares mest berömda konstverk – Just what is it that makes today's home so different, so appealing – skrev Bryan Ferry och Roxy Music en lika berömd låt om, och samma fråga kan man ställa här: Vad är det egentligen som gör Björns hem så annorlunda, så tilltalande?

Svaret är enkelt: konsten. Och Björn själv förstås, ett konstverk i sig där han tronar i favoritmöbeln, Le Corbusier-fåtöljen.

– Jag älskar nuet, utmaningen av det ständiga nuet, säger han och låter lite som ett pågående performance-verk, men det är ju vad livet är å andra sidan.

Till skillnad från många andra våningar där konsten kan bli museal eller aningen kylig finns här en värme, den kan möjligen bottna i Björns avslappnade attityd till sin roll som såväl värd som gallerist, en attityd som givit trogna kunder, så många att de porträtterats i en egen prisbelönt bok.

En gallerist är på många sätt den paradoxala mixen mellan en kallhamrad mäklare och en varmhjärtad curator av sin tid, två hjärnhalvor, en logisk och en kreativ. Björn sällar sig i raden av konsthandlare som i många fall blir lika omskrivna som de konstnärer de handlar med – från 1600-talets Matthijs Musson som populariserade Antwerpenskolan till den New York-coole Leo Castelli som Björn träffade på sina tidiga konstresor. Leo Castelli förevigades av flera av de konstnärer han sålde, däribland Andy Warhol. Nu är Wetterling Gallery aktuella även i Andys stad. Nyligen gick startskottet för New Yorks äldsta konstmässa, The Armory Show, där Wetterling representerar Sverige med en soloprestation av de hyllade tvillingarna William och Doug Starn.

– Galleriet har sedan starten haft en stark anknytning till det amerikanska konstlivet, säger Björn.

Han tittar ut genom fönstret. Av blicken att döma ser han något mer än den fantastiska utsikten, samtiden kanske.

Vem:
Björn Wetterling, gallerist.

Var:
Södermalm.

Hur:
Sekelskifteslägenhet, strax över 200 kvadratmeter.

Till Toppen