Annons

There is no evilHemligheter och lögner i korruptionens Iran

Baran Rasoulof och Mohammad Seddighimehr.
Baran Rasoulof och Mohammad Seddighimehr. Foto: Folkets Bio

Den iranska filmregissören Mohammad Rasoulof har dömts till fängelse och belagts med filmförbud. Ändå fortsätter han att göra film. När nya dramat ”There is no evil” är som bäst är det riktigt bra.

Under strecket
Publicerad
Foto: Folkets Bio

Iransk film har länge förenat hög social angelägenhet med poetisk förfining. Få filmindustrier har också påverkats så direkt av regimens intolerans: filmer som stoppats, regissörer som hindrats, i flera fall även fängslats. Som följd tycks den iranska filmen tilldra sig lite under radarn, inte sällan bakom stängda dörrar. Sammantaget rör det sig om en rätt imponerande uppsättning metoder för att göra konstnärligt utmanande filmer i en miljö där censuren ständigt måste beaktas.

Det kändaste exemplet från senare tid är veteranen Jafar Panahi, som trots många förbud (eller på grund av) förädlat sin filmstil på kammaren, ofta med sig själv i huvudrollen, hänvisad till sitt eget hus eller en bil. Bland en yngre generation återfinns mer högljudda samhällskritiska röster. Förra året drog Saeed Roustaee stor publik med den gastkramande drog- och fängelseskildringen ”Just 6.5”, en svidande uppgörelse med det iranska rättssystemet. 

Annons
Annons
Annons