Hemlighetens lögn och ro

Ska man berätta att man fått cancer? Att sonen är gay? Vem ska få veta att pappa är alkoholist?
– Hemligheter handlar ofta om skam, säger Larsåke W Persson, pastor och terapeut inom S:t Lukasstiftelsen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Larsåke W Persson är pappa till fyra barn. Tre av dem är i livet. Varje gång någon frågar hur många barn han har, ställs han inför ett dilemma.
– Svarar jag tre ljuger jag egentligen. Säger jag fyra, och det då framkommer att en dotter inte lever längre, kan den som frågat känna sig obekväm. Därför väljer min fru och jag ofta att inte säga att vi har fyra barn.
Larsåke W Persson har skrivit en bok om sanningar, lögner och livshemligheter. Den heter ”Sanningar och gömställen” (Libris). Där berättar han om sin mamma, som hemlighöll för båda barnen att hon hade bröstcancer. Var det en gåva eller ett svek?
– Kortsiktigt var det en gåva. Den gjorde att jag som 18-åring kunde njuta till fullo av mitt studieår i USA. Det hade jag inte kunnat om jag vetat att mamma var svårt sjuk. Men i ett längre perspektiv förde hemligheten mycket ont med sig.
Modern, som levde med sin sjukdom i 18 år innan hon dog, hade mot tystnadslöfte avslöjat sin sjukdom för några enstaka förtrogna. En av dem var maken. Larsåke W Persson är övertygad om att den tunga hemlighet pappan tvingades bära, bidrog till hans svåra psykiska lidande.
Lillasystern, som bodde kvar hemma, kände på sig att något inte stämde, men det gick inte att sätta fingret på vad – och hon vågade inte fråga.
– Min mamma ville inte uppfattas som en lidande, utan som en stark person, tror Larsåke W Persson.
Han menar att vårt beteende, då vi väljer att inte berätta något som är svårt, går ut på att undvika obehag för ögonblicket. Vi har inte kontroll på konsekvenserna av att avslöja oss.
Många föräldrar brottas med hur mycket de ska berätta för barnen om egna problem.
– Man får bedöma vad barnen kan bära. Och om det är något som ändå kommer att krypa fram – från vem ska informationen komma? Är det jag som är feg? Hur mycket tid har man på sig? Tajmingen är ofta svår, säger han.
Föräldrar sörjer över att barn inte berättar sina innersta tankar. Larsåke W Persson menar att det är resultat av en naturlig men smärtsam process.
– Integritetens väggar byggs upp successivt. När vi är små ser våra föräldrar rakt in i oss. Att hemlighålla saker för dem är övning i att bli en egen person.
Idealet är att ge varandra förtroenden. Men om den ene fiskar efter hemligheter, försvarar sig istället motparten mot att bli plundrad. Ingen vill bli invaderad.
Skolkuratorn kan känna till tonårsflickans abort, medan mamma och pappa är ovetande.
I bästa fall kan man som vuxen åter börja ge föräldrarna förtroenden.
När dottern får frågan hur hon mår kan hon välja att svara:
– Bra.
Alternativt svar:
– Min kille har just gjort slut och jag mår jättedåligt.
Innan vi ger ett förtroende gör vi en kalkyl. Blir jag invaderad? Kan den andre hålla tyst? Blir någon orolig?
Ett skäl till att dölja sitt inre kan vara att skydda någon från oro. Det kan vara positivt, en omsorg. Priset är ofta bristande närhet.
– Så småningom lär man sig – vilka kan jag oroa och vilka inte?
Djupa relationer gagnas av att dela så mycket som möjligt. Att dela gör oss också sårbara, vi riskerar att bli svikna. Även här kalkylerar vi: Vem kan jag dela med så att det gagnar mig och inte skadar mig?
Att prata om vädret räcker inte för att få en djup relation. Larsåke W Persson vill dock inte förkasta vädret som samtalsämne.
– Vädret generar ingen. Många till synes oskyldiga samtalsämnen, till exempel om barn och barnbarn, kan vara känsliga för andra fast vi inte vet det, säger han.
I en nära relation trevar vi oss fram mot de gränser där vi blir berörda. Ifall närhet eftersträvas behöver vi blotta oss, visa även det som inte går som på räls. Att dela varandras lidande öppnar portar.
– Okänsliga ämnen är en sorts bränsle som håller vardagliga samtal igång. Det vi blir ensamma med är det svåra, säger Larsåke W Persson.
Som terapeut vet han hur svårt det är att få ur sig det känsliga, det kan dröja länge. Likadant kan det vara mellan vänner.
– Fördelen med självhjälpsgrupper, till exempel Anonyma alkoholister, är vetskapen att alla på något sätt är drabbade av samma elände. Man behöver inte treva för att komma fram till det.
Bör man ta tystnadslöfte av den som anförtros en hemlighet? Eller kan vi räkna med att nära vänner förstår vad de bör hålla inom sig?
– Det är bra att vara tydlig, att inte ta något för givet, rekommenderar Larsåke W Persson.
Priset för att bryta ett tystnadslöfte är många gånger en förstörd relation. Den som gör det flera gånger kan få rykte om sig att vara någon man bör akta sig för.
Att skvallra om andra går an så länge upplysningarna är neutrala och av typ ”har du hört att Hasse ska till Kanarieöarna?”. Frestelsen i sällskapslivet är att krydda samtalet med känsliga avslöjanden om andra.
– Antag att jag har en god vän som det skvallras om. Min reaktion är ett mått på djupet i vår relation. Om personen inte står mig särskilt nära, känner jag mig antagligen friare att själv delta i skvallret, säger Larsåke W Persson.
Ett utomäktenskapligt förhållande är en stor hemlighet. Det är hemlighetsmakeriet mer än den sexuella dragningen till någon annan, som skapar distans i äktenskapet. Ofta vet den tredje parten allt om mannen eller hustrun. Vi känner oss närmast den som vet våra hemligheter. Och obehagliga tillsammans med den vi för bakom ljuset.
Det finns ett uttryck som lyder ”det man inte vet har man inte ont av”.
– Det är olika på kort och lång sikt. När jag pluggade i USA hade jag inte ont av min mors cancer. Jag visste ju inte om den.
Larsåke W Persson menar att det ibland kan vara bra att hålla inne med sanningen – åtminstone en tid. Han exemplifierar med ett flygplan, där besättningen inser att något är fel med det tekniska. Nödlandning kan bli aktuell.
– Det är onödigt att informera passagerarna innan man vet att man verkligen måste nödlanda.
Att avslöja sexuella snedsteg långt tillbaka i tiden kan göra mer skada än nytta. Vid pågående otrohet rekommenderar Larsåke W Persson att provprata med någon utomstående före samtalet med partnern.
En skilsmässa kommer ofta som en chock för parets omgivning. Tendensen att hålla masken och dölja sina svårigheter ökar om vi enbart umgås i par eller hela familjer, istället för att ses mellan fyra ögon som förtroliga vänner.
– Hur vi egentligen mår i våra äktenskap är bland det hemligaste vi har. Att ha det jobbigt med morsan är inte alls lika känsligt, säger Larsåke W Persson.
Han citerar Jonas Gardells bok ”Frestelsernas berg”. Där beskrivs två grannfamiljer. Föräldraparen äter kräftor tillsammans. Båda har en smärtsam hemlighet, som till varje pris måste döljas. Samtidigt som de skrattar vaktar de noga sin tunga. Läsaren vet att deras hemligheter är nästan identiska. Att dela det smärtsamma hade gjort det lättare att bära.
Hemligheter kretsar kring skam och normalitet. Vi har ett djupt behov av att höra till, att inte hamna utanför. Om vi avviker skäms vi. Därför håller vi tyst.
Om någon frivilligt avslöjar en egen hemlighet, reagerar ofta omvärlden positivt. När Gudrun Schyman berättade om sin alkoholism ökade stödet för vänsterpartiet.
– Så fungerar det ofta när man själv avslöjar hemligheten. Men inte om man blir avslöjad, säger Larsåke W Persson.
Tabubelagda ämnen har de flesta.
– Hos en frisk människa finns ett genansområde, vissa saker visas inte upp. Det är sunt att ha en farstu, att inte ytterdörren öppnar till hela huset, som Larsåke W Persson säger.
Vad som döljs beror på omgivningen. I viss afrikansk kultur är det inte förenat med skam för en kvinna att visa brösten, däremot att se någon i ögonen. I viss muslimsk kultur kan det vara genant att visa sitt hår eller sin hals. I en annan miljö är det kanske tabu att låta andra veta att man ber aftonbön, spelar bingo eller tittar på porrfilmer.

Karin Reibring

Annons
Annons
Annons