Annons

Lotta Lotass:Hemligheten med de övervintrande svalorna

Fiskare drar upp svalor från sjöbotten med nät. Illustration ur Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken”.
Fiskare drar upp svalor från sjöbotten med nät. Illustration ur Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken”.

Länge trodde man att svalorna stannade kvar över vintern, även om deras exakta tillhåll framstod som en gåta. Teorin om att de övervintrar på sjöbottnarna, för att på våren mirakulöst återuppvakna, är en av flera som gett fågelarten en särskild plats i den svenska litteraturhistorien.

Under strecket
Publicerad

I den köldslagna midvinternatten upptas tomtens tankar, sådan han skildras i Viktor Rydbergs dikt, av frågor om livets gång, dess början, dess slut och vad som möjligen väntar därefter. Allt är fruset, skogen står snötyngd, stjärnorna gnistra och glimma och endast en gestalt minner om blad och blom – svalan, som väntas åter till våren och då kan berätta om ”månget ett färdeminne”. Hennes ännu tomma näste blir en bild för löftet om återkomst, om nytt liv.

Många är de flyttfåglar som i sträck genomfar svensk poesi. I sin föreläsning ”Flyttfåglarna” (1912) diskuterar Fredrik Böök, genom studier av fyra dikter betitlade ”Flyttfåglarna”, skrivna av Esaias Tegnér, Erik Johan Stagnelius, Johan Ludvig Runeberg och Per Hallström, snart sagt alla de olika aspekter som vidlåder fåglarnas luftburna migrationer och de särskilda känslor åsynen av dessa ger upphov till hos den mänskliga, markbundna betraktaren. Tegnérs dikt talar om friheten i himmelens skyar. Stagnelius fåglar blir tröstande budbärare om en tillvaro bortom det jordiska livets sorg och armod. Hos Runeberg blir flyttfågelns resa en sinnebild för den trofasta kärleken till hemmet. Med Hallströms dikt bryter den moderna tiden in med sin rastlöshet och oro.

Annons
Annons
Annons