Hembygdskänsla efter Kalle Anka

Publicerad
Annons

Det är något speciellt med att gå på krogen i Stockholm på julafton. De inflyttade polarna har åkt till föräldrahem och juldagsåterföreningarna med gamla grundskolekompisar. Hur stämningen är på sådana sammankomster är vida dokumenterat. Men vad gör vi som kommer från Stockholm då? Vi som träffas jämt. Alla bekantingar man nickar på avstånd åt, men som man ändå sett växa upp på skolor, klubbar, arbetsplatser, och fik? Till Kvarnen vallfärdar många matstinna efter att ha avverkat kalleankor, klappar och familjedramer. Vi pustar ut, bligar förstående mot varandra och knäpper upp översta byxknappen för att ge magen mer utrymme. ”Julafton är enda dagen på året som vi stockholmare får ha stan för oss själva”, brukar en närstående mycket obstinat påpeka för inflyttade vänner. En provokativ inställning från en annars intelligent person. Men det finns något sympatisk-nostalgiskt i hans egentliga budskap: att påminna om att stan inte bara är en plats man flyttar till från bygden, att den faktiskt är någons hembygd.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons