Annons
X
Annons
X

Helt trygg kan tyvärr ingen barnaskara vara

Foto: STAFFAN CLAESSON/SCANPIX

UPPSALAFAMILJEN | VEMS ÄR ANSVARET?

En växande klump i halsen och en allt djupare förbryllad rynka i pannan är effekten av att läsa om den inspärrade familjen i Uppsala.

Hur kan sånt här hända? Hur är det möjligt att hålla sig helt undan samhällets kontrollinstanser i så många år? Var ligger felet? Vems är ansvaret? Det där är ju frågorna man omedelbart vill ha svar på. Men svaren är förmodligen inte särskilt tillfredsställande eller glasklara.

Igår lämnades Barnskyddsutredningen till socialdepartementet och till äldre- och folkhälsominister Maria Larsson. Bland förslagen finns att familjehem som tar hand om barn tillfälligt ska utbildas, att alla barn som placeras i familjehem ska ha en namngiven socialsekreterare som de kan ringa och att denna socialsekreterare också bör göra besök i familjehemmet fyra gånger per år.

Annons
X

Bra. Kommunernas uppföljning av familjehemsbarnens situation har bitvis varit bristfällig och det är tyvärr inte alltid som fosterhemsplaceringarna har fungerat lyckosamt. Ljuset i detta mörker är emellertid att i sådana fall har samhället ett starkt mandat att vara inspektör och kontrollant. Hela utgångspunkten är ju att samhället av en eller annan anledning har klivit in och tagit över ansvaret för barn som far illa. Naturligtvis kan inte ett sådant ansvar släppas vind för våg.

Men, i fall som det i Uppsala, vad kan samhället göra då?
Nu kliver man förstås in. Men det är många år för sent för barnen i fråga.

Skolinspektionen tar nu upp fallet och ställer ett antal frågor till kommunen. Frågorna är desamma som vi alla ställer oss. Hur har detta kunnat ske? Vems är ansvaret?

Sanningen är väl att detta har kunnat ske för att vi inte har samma grad av kontroll i varje familj i landet som vi har, eller snart får, i fosterhemmen. Ingen kommer hem till samtliga familjer i riket fyra gånger per år och kollar läget. Få skulle hävda att det vore en bra idé om något sådant infördes heller. Åtminstone inte i en situation frikopplad från de känslor som händelserna i Uppsala ger oss.

Fadern i familjen förefaller ha lagt upp det hela smart. Han har hållit sig på replängds avstånd från Socialtjänsten och inte erhållit socialbidrag. Frågor från kommunen angående skolgång har besvarats med att barnen går i skolan utomlands. Därutöver misstänks det nu att mannen har haft flera identiteter och att han därigenom lyckats lura till sig ålderspension, men den saken hade i princip kunnat avslöjas helt utan att det innebar någon räddning för modern och barnen. Ett nyfiknare och mer engagerat grannskap hade sannolikt hjälpt mer. Det var ju just grannar som gjorde att saken till slut uppdagades.

Det är mycket möjligt att man hittar fel och brister i hur ärendet har hanterats (eller inte hanterats) i Uppsala kommun genom åren. Någon gång kan säkert ett eller annat misstag ha begåtts. Men även om en sådan släpphänthet upptäcks – oavsett om den är från 1994 eller 2001 – så kommer jag ha svårt att betrakta den som ett tillfredsställande svar på frågan ”Var ligger felet?”

Låt oss leka med tanken att alla kommuner ålades att skärpa skolpliktskontrollen genom att kräva in kvitton på erlagd terminsavgift från föräldrar som säger att deras barn går i skolan utomlands.

Tror vi verkligen att den här fadern inte hade ordnat fram kvitton för att styrka sin story? Jag är tämligen övertygad att han hade fixat det.

Annons
Annons
X
Foto: STAFFAN CLAESSON/SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X