Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Ondska ”Hejdlöst humoristiskt och oerhört intelligent”

Hejdlöst humoristiskt och oerhört intelligent - Eiríkur Örn Nor∂dahls ”Ondska” både hanterar samtiden och sörjer historien på ett sätt som golvar SvD:s recensent.

Eirikur Örn Norddahl
Eirikur Örn Norddahl Foto: ERIK BRUNOLF

Ondska

Författare
Genre
Prosa

Övers: Anna Gunnarsdotter Grönberg 565 s. Rámus

**En författare bestämmer **sig för att skriva om Förintelsen. Varför? Att läsa Eiríkur Örn Nor∂dahls roman ”Ondska” är att få en rad svar på den frågan. För att Förintelsen är relevantast, som Agnes i romanen menar när hon väljer uppsatsämne. För att Förintelsen redan är levebröd för souvenirförsäljare och forskare. För att Förintelsen är de populistiska rörelsernas akilleshäl och logiska slutpunkt. För att Förintelsen är ojämförlig.

Agnes är besatt av andra världskriget och undersöker de nutida främlingsfientliga strömningarna i Europa. Hon inleder ett förhållande med Ómar, en riktningslös existens som senare, kanske, blir far till deras barn Snorre. Det finns en författarröst som samtidigt kommenterar det stora läget, ondskan i rasismens form. Det finns också en historisk roman i romanen, som utspelar sig vid nazisternas övertagande av den litauiska staden Jurbarkas. Agnes förmödrar och förfäder är offer och förövare i skeendet, som gestaltas med fasansfull skärpa. Parallellt växer nynazisten Arnór upp i Reykjavik, där han så småningom lyckas väcka Agnes otillbörliga fascination.

”Ondska” är en storslagen roman. Av alla sätt som samtiden kan hanteras och historien kan sörjas är ”Ondska” ett som golvar mig. Det är en intelligent roman, full av tänkande. Kritiker som älskar att bespotta ”identitetspolitik” men är för lata för att tugga i sig ens en halv postkolonial text rekommenderas att läsa ”Ondska”. Här finns en massa kunskap om livet i en nykolonial värld, draget genom en hejdlös och rolig prosa. Det är svårt att förstå hur författarhjärnan bakom kan arbeta utan att få kortslutning.

Annons
X

Men det är ju en kärleksroman, också. Om två människor som inte vill vara ensamma, som älskar och förlorar. Òmar bränner ner det gemensamma huset när han hittar en potensring i sovrummet. Agnes gråter när hon följer med Arnór på hatbrottsaktion. Det är svårt att tycka synd om någon av dem, men de lever och andas på läsaren.

En av bokens kvaliteter är dess brist på ironi. Den är komisk, humoristisk rentav, men inte ironisk. Romanen påstår saker om hur vi gör ondska och kärlek och banaliteter, helt uppriktigt. (Det är bara när Snorrebebisen tilltalas i andra person som det blir lite för lustigt, men annars helt på allvar.)

I Jurbarkas pågår den del av Förintelsen som innebär rensning av stadens judar. Masza har skickat iväg sin lilla dotter för att kanske rädda henne. Saules barn förvandlas till nazistiska bödlar inför hennes ögon. Allt sker medan potatis kokar, rågbrödet bakas som vanligt.

Nor∂ahls tolkning av Adornos förbud att dikta efter Auschwitz är att det handlar om skönhetens förmåga till massmord. Det betyder allt, att den reflektionen får stå där. Intill romanscenerna i Jurbarkas. Katastrofen, klagoropet från djupet av världen, måste berättas. Inte som analys, utan som vittnesmål om vad människan är kapabel till. Men återigen: den får sitt sammanhang av mördandet på andra platser. Som uppenbarligen pågår utan att väcka den indignation Förintelsen väcker.

**Vad ska hända **med samtidsromanen efter den här boken? Den är ju samtidsromanen. Med enorm skicklighet skriver författaren läsaren på näsan (läsaren som redan har hört ”show, don’t tell” till leda), för att i nästa ögonblick fjättra henne i en berättelse. Det är lika starkt som i Sofi Oksanens böcker, men med en klädsam dos erkännande av romanens parasiterande på historiens ondska. Efteråt har jag inte genomgått katarsis. Förvisso kan det liknas vid att ha vistats i en tvättmaskin – men utan utsikter att bli ren. Masza och Saule förföljer mig. Jag håller mitt barn i handen. Det är svårt att bli glad. ”Ondska” är en enastående roman.

Annons
Annons
X

Eirikur Örn Norddahl

Foto: ERIK BRUNOLF Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X