Annons

Heimerson: Under ytan i Trump Country

Inbördeskrig i USA? Motsättningarna är hårda, men detta är ett land som brukar kunna hantera svåra konflikter, rapporterar Staffan Heimerson från valfeberns hinterland.

Uppdaterad
Publicerad
Jodå, några stycken.
Jodå, några stycken. Foto: Chuck Burton / TT

POCAHONTAS, West Virginia. Världen - därom är många ense - blir en farligare plats om Donald Trump på tisdag vinner det amerikanska presidentvalet.

Världen kan bli en ännu farligare plats om Trump inte vinner.

Det är finalveckan i det amerikanska valet och i den ingår spekulationer om att otyglade element i Trumps stora supporterskara ska vara sådana bad losers att de i sin besvikelse skapar upplopp och bränder.

Annons

Även om Amerika årtionde efter årtionde stått fritt både från kommunister och nazister är landet inte immunt mot våld. Mississippi brann under sextiotalets integrationsansträngningar. Städer i nordost upplevde i sjuttiotalets början ”långa heta somrar” av rasoro. En president, John F Kennedy, mördades i Texas. En presidentkandidat, Kennedys bror Robert, sköts ihjäl i Kalifornien. En annan presidentkandidat, den rasiststämplade George Wallace överfölls och invalidiserades i Maryland. Och den ledande medborgarrättsaktivisten Martin Luther King Jr dödades i Tennessee.

Det är inte en orimlig tanke att en revolt kan ske i Trump Country. Fyra Trump-supporters av tio säger att de inte kommer att uppleva valresultatet som legitimt om Hillary Clinton förklaras vara vinnare. Trump själv har sagt att det inte är säkert att han lever upp till den grace som amerikansk politisk etikett påbjuder att acceptera en förlust och generöst gratulera en annan vinnare än sig själv. Trump har också upprepat insinuerat, i förakt för det amerikanska systemet, att ”valet är riggat mot mig” (en orimlighet i ett land, där var och en av de 50 delstaterna har en av de andra oberoende valorganisation).

Den balanserade kolumnisten Ross Douthat skrev nyss i New York Times, att om Trump förlorar kan vi få se ”en flodvåg av revolt mot globalisering och immigration ta nya former”. 51 procent av väljarkåren säger i en opinionsmätning att ”vi fruktar våldsamheter”. Ska detta leda till ett Trump Country i uppror?

Jag lugnades, när jag i Appalachernas jämmerliga dalar nådde kommunen med det indian-romantiska namnet Pocahontas. Bygdens andra stadsnamn speglade dess invandrarhistoria - Scotland och Edinburgh - och dess geologiska rikedomar - Coaltown och Mineral City.

Jag hade visserligen de senaste sjutton milen i bil från Pennsylvania räknat till sjuttio blå skyltar med texten ”Trump, make America great again” nertryckta i gräsmattorna kring bostäderna. Jag hade samtidigt bara sett en med ordet Hillary - och den löd: ”Hillary for prison 2016”.

Men på trappan till sitt mobila hem i Marlinton satt Wes Clarke, en 43-åring som i grannstaten Virginia hade blivit arbetslös, när president Obama i klimatfrågans nit gått till offensiv mot Big Coal och förvärrat krisen i traktens månghundraåriga näringsfång, gruvdrift, och gjort Wes arbetslös och tvingat honom att flytta högre upp i bergen till ett billigare liv.

Han var sliten, redan gråskäggig och klädd i rutig skjorta, jeans, lindrigt rena, och basebollmössa. Utslagen. En sådan som klyschigt beskrivs som ”bittra, vita män” och av vänsterintellektuella fördöms med orden ”white trash” och därför är Trumps väljare. Hillary Clinton karakteriserade dem som ”deplorables”, beklagansvärda.

Bilden är fel. De väljarna som nu hyllar populismen är oftast vare sig fattiga eller arbetslösa. De är, visar väljarstudier, inte offer för frihandel och invandring. Huvudstyrkan i anti-etablissemanget står utanför arbetsmarknaden: de är pensionärer, medelålders hemmafruar och lågutbildade män med handikappbidrag.

Wes Clarke sa: ”Om det blir uppror om the Donald inte vinner ...? Nä. Vi är inte såna. För oss gäller Family and Friends, Football and Faith.” Familj och vänner, fotboll (varmed menas den amerikanska rugbyvarianten) och gudstro.”

”Vi röstar. Och sen är det fotboll igen.”

Sedan tillade han: ”Röstar …? Kanske inte jag. Jag har inte registrerat mig. Och valet är på en tisdag. Dum dag. Då spelar vi bowling.”

Dalarna där hör till det ojämlika Amerikas fattigaste trakter. Invånarna är offer för sina traditioner och sin livsstil. De är inte nya, ivriga invandrare. Tvärtom, de är ättlingar till 1700.talets första invandrargeneration, oftast skottar och Ulster-män. Dessa fann makthavarna i Virginia uppblåsta och överklassiga och tog sitt pick och pack och vandrade upp i de otillgängliga bergen, Appalacherna.

Tiden har stannat; det är Amerika 1750. De har accepterat att nedlåtande kallas ”hillbillies”. De har gjort sig till offer för inavel och odlat sin egen stimulerande folkmusik, bluegrass. De har inte lytt invandringens eviga ”Go west, young man!” Bygderna har inte fyllts på med nya invandrare; jag finner det slående att man i städerna nästan aldrig ser en afroamerikan eller latino.

En radiopratare, tidigare kongressman, sade: ”Utses Hillary till vinnare tar vi fram musköten.”Pressad på frågan om han därigenom pläderade för våld svarade han: ”Jag uttryckte mig bildligt. Hade jag menat allvar hade jag sagt: Då tar vi fram AK 47orna.”

På ett motell hade jag tidigare träffat den 23-årige Ryan McDiarmid, trummis i en Glenn Miller-inspirerad swingorkester på turné i norra Pennsylvania. Han sade: ”Det blir inget tumult. Det är som en hockeymatch. Man står på läktaren och gapar och hatar genom tre perioder. Sedan går man hem till sig och allt är som vanligt.”

En långtradarchaufför på den vindlande Route 219 på bergskedjans rygg, den 58-årige Marian Denté, sade: ”Våldsamheter …? Vi amerikaner är för feta och för lata för att revoltera.”

Efter två veckor on the road i Pennsylvanias rostbälte och West Virginias och Virginias nedlagda gruvdistrikt tror jag att det vi i nästa vecka får höra är samma ljud som i alla andra Amerikas delar:

En djup utandning och en lättnadens suck: Äntligen är det över.

STAFFAN HEIMERSON är världsreporter och har skrivit många böcker. Kattvän, bor i Frankrike.

Annons
Annons

Jodå, några stycken.

Foto: Chuck Burton / TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons