X
Annons
X

Tom Hedlund: Heidenstam pekade lyriken i ny riktning

I dag, när vi sedan länge befinner oss långt på andra sidan om det litterära 1890-talet, är det inte helt lätt att se det nyskapande i 150-årsjubilaren Verner von Heidenstams debutdiktsamling ”Vallfart och vandringsår” (1888). Två av de mest kända av de decennieetiketterade litterära skedena i svensk litteratur, 80-talismen och 90-talismen, bryts där i viss mån mot varann. Inte så att man i ”Vallfart och vandringsår” skulle finna motstycken till de sociala skildringar eller den idédebatt som har kommit att känneteckna 80-talismen med Strindberg som främsta namn, men den långt drivna realismen finns där.

Eller kanske ska man hellre tala om åskådlighet än om realism. ”Öfver tak och minaret sken månen, / tunn och spinkig som en afklippt nagelspets” – så ger Heidenstam med en halsbrytande liknelse liv åt ett nattligt sceneri i orientalisk stil. Debutsamlingen innehåller ganska mycket av liknande art; i blixtrande snabba glimtar skapar han impressionistiskt levande helheter. Hans sällsynta förmåga att se i ofta drastiskt formulerade, signifikanta ögonblicksbilder är redan här fullt utvecklad. I hans senare författarskap, både i poesin och prosan, är det den förmågan som bär upp texterna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X