Annons

Lars Andersson:Heidenstam en inspiratör i det tysta

56 år gammal satte Verner von Heidenstams punkt för sitt författarskap. Men hans verk förblev inflytelserika. Årets Övralidspristagare Lars Andersson följer Heidenstams avtryck i den svenska litteraturen.

Publicerad

En förmiddag med snöfall 1907 fick den till Stockholm nyankomne 17-årige Evert Taube syn på Verner von Heidenstam utanför Nationalmuseum. Diktarfursten stod med cylinderhatt i handen och snöflingor i ansiktet och försökte locka med sig Albert Engström och Karl-Otto Bonnier till frukost på Operakällaren. ”En sak”, skriver Taube, ”som väckte min stora förvåning var den att Heidenstams fötter, i de smala lackskorna, var så ofantligt långa. Jag har varken förr eller senare sett en människa med så långa, smala fötter.”

Hur ser Heidenstams ekologiska fotavtryck ut i den svenska litteraturen? Kanske är det just långt och smalt. Smalt, men långt. Som fältharens och skogsharens. Eller är det stort, men suddigt, rentav utsuddat? Eller tvärtom litet men konturskarpt, som efter ett hjortdjurs klöv? Som efter rådjursklövarna i Tranströmers dikt. Det vida, vita fältet av oskrivna sidor, och så det förborgade och vilda och annorlunda som har gått fram där och är ”språk men inga ord”.

Annons
Annons
Annons