Hédi Fried: ”Jag har en plikt att berätta”

Dagens unga är en lovande framtidsgeneration som är insatta i samhällsdebatten och vågar ställa svåra frågor. Det menar författaren Hédi Fried som är nominerad till Augustpriset för boken "Frågor jag fått om Förintelsen".

Hédi Fried vänder sig till 12-åringar och uppåt med boken ”Frågor jag fått om Förintelsen”.
Hédi Fried vänder sig till 12-åringar och uppåt med boken ”Frågor jag fått om Förintelsen”. Foto: Natur & Kultur

Hon var nyss fyllda 21 år och dödstrött när färjan från Lübeck lade till vid Malmös hamn, 1945. På kajen stod lottor, frivilliga kvinnor inom försvarsmakten, med smörgåsar och varm choklad till de nyanlända flyktingarna.

Ett minne som fortsätter att leva inom den numera 93-åriga Hédi Fried.

– De sista åren hemma i Rumänien fanns det ingen mjölkchoklad. Och de stod där med stora grytor med mjölkchoklad. Det är något jag aldrig glömmer.

Hédi Fried gav tidigare i år ut boken "Frågor jag fått om Förintelsen" (2017, Natur & kultur). Där besvarar hon frågor som ungdomar har ställt under skolbesöken som Hédi gjort under cirka 30 års tid.

De berör allt från "Vad hände med hunden när ni lämnade honom?" och "Hur var det att anlända till Auschwitz?" till "Tror du att det kommer hända igen?"

Många är insiktsfulla frågor som författaren inte väntat höra från 12-åringar.

– Jag har stort hopp om att det växer upp en ungdom som är klokare än dagens befattningshavare. Som har blivit av med de vuxnas fördomar och känner ansvar för det som händer i världen, och som tänker kritiskt framför allt, säger Hédi Fried.

De ser nazister marschera i dag och undrar: "Finns det något samband med det som vi läst i skolan?" Och så frågar de om det.

Att det fortfarande ställs frågor om Förintelsen, en av de mest väldokumenterade övergreppen i vår historia, tror hon beror på att historien tycks gå i repris.

– De ser nazister marschera i dag och undrar: "Finns det något samband med det som vi läst i skolan?" Och så frågar de om det.

– Och barnen vill gärna träffa dig som har sett det med egna ögon. Men jag kommer inte för att berätta en historia om att det är synd om mig, jag är inget offer. Jag har en plikt att berätta, för om man glömmer är det som att de som blev offer inte har levt.

Om hon själv fick lov att fråga något skulle hon vända sig till världens filosofer.

– Jag skulle vilja fråga hur kan man få folk att tänka med hjärtat och låta bli att göra onda gärningar.

– Det är omöjligt att svara på förstås, men om man försöker ha empati och göra mot sin nästa som man vill bli behandlad själv, då tror jag man har nått en bit på vägen.

”Frågor jag fått om Förintelsen” (2017, Natur & kultur) är nominerad till Augustpriset. Foto: Natur & kultur

Hédi Fried skiljdes från sina föräldrar i koncentrationslägret Auschwitz en majnatt 1944, och hon återsåg dem aldrig igen. Ett smärtsamt minne som nämns i boken.

I Auschwitz och senare det tyska lägret Bergen-Belsen levde och arbetade hon fram tills att brittiska soldater fritog henne och många andra vid krigets slut.

– När jag mötte Sverige var det konstigt och ovant, både stadsbilden och människorna. Det var olikt allt jag kände till. Innan jag kom hit trodde jag att Sverige var Norge, och det enda jag visste var att det fanns en kung som spelar tennis och isbjörnarna promenerar på gatorna, säger Hédi Fried och skrattar.

Det som jag har gått igenom lämnar sina spår och det tar ett helt liv att bearbeta. Då hjälper skrivandet.

Raskt gav hon sig i kast med svensk litteratur. Först blev det Pär Lagerkvists "Barabbas", sedan Per-Anders Fogelströms romaner om Stockholm och Eyvind Johnsons Krilon-trilogi.

Hédi började skriva dagbok i tolvårsåldern, men i lägret fanns inga sådana möjligheter. När hon kom till Sverige tog hon upp skrivandet igen.

– Det var någon sorts självanalys. Det som jag har gått igenom lämnar sina spår och det tar ett helt liv att bearbeta. Då hjälper skrivandet.

Bakom sig har Hédi Fried flera böcker där hon har bearbetat sina upplevelser, men idén med "Frågor jag fått om Förintelsen" är ett sorts bokslut.

I boken finns svaren, men man måste fortsätta att ställa frågorna, menar hon.

– Än i dag pratar man om det romerska imperiets fall, och i framtiden kommer man att prata om Förintelsen på samma sätt. Vi judar brukar berätta om uttåget ur Egypten varje år, och då ska man berätta som om man varit där själv. Och det är det jag hoppas, att kommande generationer berättar för sina barn för att hålla historien levande.

Hédi Fried vänder sig till 12-åringar och uppåt med boken ”Frågor jag fått om Förintelsen”.

Foto: Natur & Kultur Bild 1 av 2

”Frågor jag fått om Förintelsen” (2017, Natur & kultur) är nominerad till Augustpriset.

Foto: Natur & kultur Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X