Annons
Recension

Den banala godheten : Mångkultur, integration och svenska värderingarHeberlein lär skrämma bort dem som behöver läsa

Titeln på Ann Heberleins nya bok refererar till filosofen Hannah Arendts tanke om ”den banala ondskan” – tyvärr på ett intellektuellt långsökt och moraliskt osmakligt sätt, skriver SvD:s recensent.
Titeln på Ann Heberleins nya bok refererar till filosofen Hannah Arendts tanke om ”den banala ondskan” – tyvärr på ett intellektuellt långsökt och moraliskt osmakligt sätt, skriver SvD:s recensent. Foto: Claudio Bresciani / TT

Ann Heberlein har med idén om ”den banala godheten” skapat en knölpåk som går att svinga i nästan varje meningsskiljaktighet. Tyvärr lär den avskräcka dem som skulle behöva tankeställare – och locka dem som redan är alltför säkra på sin egen rättrådighet.

Under strecket
Publicerad

Självhjälpsböcker som predikar tacksamhet tenderar att bli fnysta åt av just de rastlösa själar som kunde haft nytta av budskapet, medan de ofta lockar personer som snarare hade behövt en spark i ändan. En motsvarande felmatchning lär drabba Ann Heberleins bok ”Den banala godheten”.

Om inte titeln, med dess referens till Hannah Arendts bok om Eichmann och idén om ”den banala ondskan”, är tillräckligt för att stöta bort potentiella läsare, så gör bokens innehåll förmodligen jobbet ganska snabbt. Heberlein radar upp viktiga samhällsproblem, men behandlingen är så ytlig och ensidig att ingen som inte redan håller med kommer orka läsa mer än en bråkdel.

Annons
Annons
Annons