Hawley sjunger solo om Sheffield

I 20 år var Richard Hawley en pålitlig gitarrist som mest skymtade i bakgrunden i ­diverse band och som studiomusiker. 2001 solodebuterade han och för två år sedan fick han ett smärre genombrott med skivan Cole‘s corner. Nu är han tillbaka med Lady‘s bridge och det smäktande 50-talsinspirerade soundet är intakt.

Under strecket
Publicerad
– Sheffield kanske är en postindustriell skithåla, men det är min postindustriella skithåla, säger skivaktuelle Richard Hawley.

– Sheffield kanske är en postindustriell skithåla, men det är min postindustriella skithåla, säger skivaktuelle Richard Hawley.

Annons

Musiken har alltid funnits med i Richard Hawleys liv.

Pappan, Dave Hawley, var hobbymusiker och spelade med John Lee Hooker och Muddy Waters när de besökte familjen Hawleys hemstad Sheffield på 60-talet. Morbrodern Frank White, som lärde unge Richard att spela gitarr, var med i Dave Berry and The Cruisers när de hade en stor hit med låten The Crying game.

Annons
Annons
Annons