X
Annons
X

Carl-Johan Malmberg: Hauge tog spjärn mot världens brus

Olav H Hauge (1908–1994).
Olav H Hauge (1908–1994). Foto: Oslo Museum

De häpnadsväckande postuma konstnärliga upptäckternas tid är inte förbi. Det stod klart vid millennieskiftet 2000 då den norske poeten Olav H Hauges dagbok publicerades av hans änka Bodil Cappelen: fem väldiga band med ofattbart rikt innehåll. Det går att jämföra publiceringen med återupptäckten av William Blakes handproducerade böcker under andra halvan av 1800-talet, eller varför inte Schumanns och Mendelsohns upptäckt av Franz Schuberts okända musik – högar av manuskript! – i Wien kring 1840. Nu var Olav Hauge, född 1908 och död 1994, inte som Blake någon okänd storhet under sin livstid; som nynorsk poet hade han sin plats i offentligheten alltsedan den sena debuten med diktsamlingen "Glør i oska" 1946. Det verkliga genombrottet dröjde visserligen och kom först med samlingarna "Dropar i austavind" (1966) och "Spør vinden" (1971) då den yngre poetgenerationen med Jan Erik Vold i spetsen tog sig an honom som en fadersfigur att beundra och läsa, kritisera och felläsa. Och redan 1963 hade kritikern Ragnvald Skrede lyft fram honom med en urvalsvolym, "Dikt i utval. Dogg og dagar".

Olav H Hauge (1908–1994).

Foto: Oslo Museum Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X